Vad hade jag föreställt mig om detta land? Ja, det var något som jag frågade mig själv när vi gick in för landning. Vad jag kunde konstatera var att, förutom att se Bran – Draculas Slott – och Bukarest med sitt svulstiga palats, så hade jag ingen direkt klar bild av Rumänien och vad som väntade mig.
Rumänien kom att överraska på många sätt. Bukarest med alla Dacia-bilar och uppgrävda gator, som ändå verkade fungera i allt kaos. Ceausescus palats som inte kan lämna någon humanist oberörd. Storslagen natur och orörd kultur i Transsylvanien. Brasov med sin fantastiska stadskärna med barockfasader kan agera miljö för inspelning utan extra scenografi. Sighisoara likaså.
Men framför allt var det nog livet bortom kulturskatterna – livet på landsbygden och människorna som berörde mig mest. Det kändes stundtals som om jag förflyttade mig tillbaka till barndomens somrar på landet på 60-talet, med deras idyll, dofter och ljud. Allt kändes så äkta. På åkern skördades grönsakerna som fraktades hem med häst och vagn. Korna betade i hagarna med bjällror runt halsen. Tuppen gol, ett barnskratt, en kyrkklocka som klämtade i fjärran och i övrigt var allt så stilla och fridfullt.
Och så människorna – en vänlighet och medmänsklig värme som kändes underbar. Ett folk som tar till vara alla tillfällen att ställa till med fest. Generositeten var slående liksom glädjen över att få dela med sig av sina traditioner. Christina i den lilla byn Sibiel lärde mig lite om de rumänska påsktraditioner, som är viktigare än julen, och gav mig några av sina familjerecept.
Ulla Dahlstedt
CHRISTINAS PLOMMONKAKA
Rör och blanda 2 ägg, 2 dl socker, 1 dl mjölk, 1 dl rapsolja, 4 dl mjöl, 1 tsk vaniljsocker samt 1 tsk bakpulver. Olja och mjöla en form och pudra den med mannagryn. Häll i smeten oh tryck ner halverade plommon. Grädda i 225 grader ca 20 min.