Ayutthaya - en siamesisk stormakt
Researtiklar
Under drygt 400 år(1350-1767) var Ayutthaya en stormakt att räkna med i Sydostasien, portugieser, fransmän, engelsmän, perser, japaner och kineser samlades vid det praktfulla hovet. Ayutthayas kungar var mer expansiva och ockuperade näromliggande andra siamesiska kungariken som Sukothai och sedermera Lanna i nordthailand. Man invaderade också Angkor i Kambodja.
Samtidigt var man själva under stor press från burmesiska kungariken och Ayutthaya föll två gånger till burmeserna. Den sista gången 1767, efter två års belägring. Ett mycket ödesmättat år i Thailändsk historia. Staden plundrades på sina rikedomar och minst 30 000 slavar sägs har förts till Burma. De tidiga krigen i Sydostasien handlade lika mycket om tillgång på mänskliga resurser som rikedomar, då området under den här tiden var glesbefolkat och djungeltäckt.
Ayutthayas härskare
Under 417 år styrdes Ayutthaya av 34 kungar av olika dynastier. Lärda brahminer tillhörande Indiens högsta kast knöts tidigt till hovet och de införde sakrala ceremonier som kungen hade att följa och leda. Kungarna blev alltmer betraktade som heliga väsen eller levande gudar efter khmer-indisk förebild.
Kungen var guden Vishnus reinkarnation och kallades Rama( än idag kallas kungarna i Thailand för Rama). Samhället var hierarkiskt och där invånarna fick poäng efter sin rang. Detta system kallades saktina, makten över fälten. Kvinnor hade hälften av sina mäns poäng och var normalt sett analfabeter. Pojkarna gick dock i munkskola och lärde sig där att läsa och skriva. Slavar fanns men kunde inte säljas utan att godkänna sin nya ägare.
Ett rike av guld på en ö omgivet av djungel
Innan kollapsen 1767, så vittnade utlänningar som seglade upp för kungarnas flod, Chao Phraya, om en ö med 2000 guldglittrande spiror och ädelstenstäckta palats mitt ute i den av mygg förpestade djungeln.
Thailändarna sålde djungelprodukter, läder och ädla stenar och man köpte gärna krut och vapen från i synnerhet portugiserna. Kristendomen fick en viss position i riket och många av de japanska samurajer som tjänstgjorde vid hovet hade kristen bakgrund. De hade flytt Tokugawa – shogunatets Japan, där kristendomen var förbjuden.
General Taksin och början till Bangkok
Strax före att Ayutthaya föll kom en general vid namn Taksin att göra ett genombrott genom de burmesiska linjerna och fly söderut med sina män. När han kom till en liten by vid namn Baan Makook, Bangkok så slog han läger. Här kom han att på västra sidan av Chao Phrayafloden lägga grunden för motståndet mot burmeserna och för ett nytt rike, Thonburi. Idag återfinns Wat Arun, soluppgångens porslinbelagda tempel här. 1782 flyttade huvudstaden till östra sidan av floden istället.
Grand Palace och Wat Phra Kaew med smaragdbuddhan i Bangkok var ett försök av senare siamesiska kungar att återskapa en del av Ayutthayas forna glans. De här platserna är underbara vittnesmål över minnet av det som en gång var.
Idag är ruinerna av Ayutthaya ett UNESCO världsarv och det moderna Ayutthaya är ett industrinav.
Lär mer om Temas Thailand här.