Sapporo 1972 – första vinterolympiaden i Asien
Researtiklar
När Sapporo på Hokkaido stod värd för de olympiska vinterspelen 1972 markerade det både ett historiskt ögonblick och början på en ny era för norra Japan. Det var första gången vinterspelen arrangerades utanför Europa och Nordamerika, och förberedelserna påverkade hela stadens struktur och identitet. Under några intensiva år byggdes ny infrastruktur – moderna arenor, hotell, bostäder och inte minst den tunnelbana som fortfarande är en av Sapporos pulsådror.
OS-invigningen ägde rum den 3 februari 1972 inför tusentals åskådare och direktsändning i färg-TV, något som var en teknisk milstolpe i sig. Totalt deltog 35 nationer och över 1000 aktiva. Skidåkning, skridsko, ishockey och bob lockade publik i stora skaror, men det var backhoppningen som kom att etsa sig fast i det japanska folkminnet. I normalbacken, Miyanomori, blev Yukio Kasaya den förste japanen någonsin att ta OS-guld i ett vinterspel. Hemmanationen dominerade dessutom pallen med trippelseger, något som skapade enorm stolthet och lade grunden för Japans starka tradition inom backhoppning.
Än i dag står Okurayama-hoppbacken som ett landmärke över Sapporo. Den mäktiga anläggningen byggdes redan på 1930-talet men rustades upp helt inför spelen. Under OS användes den för tävlingarna i stora backen, och här nådde hopparna imponerande längder som inspirerade en ny generation idrottare. Numera kan man åka med skidliften hela vägen upp till utsiktsplattformen och blicka ut över staden, Ishikari-slätten och bergen som ramar in regionen. Utsikten är lika fascinerande vintertid med gnistrande snö som under sommarens klarblå dagar.
Många minns också 1972 som en tid av stark konkurrens mellan de stora vinteridrottsnationerna. Sovjetunionen toppade medaljligan med åtta guld och totalt 16 medaljer, följt av Östtyskland som samlade ihop 14. Norge, som traditionellt haft en stark ställning i skididrott, fick nöja sig med en sjundeplats i sammanräkningen. Landet tog två guld, bland annat i skidskytte med Magnar Solberg och i längdskidåkning. Sverige placerade sig som tionde nation med ett guld, ett silver och två brons. Guldet togs av Sven-Åke Lundbäck i herrarnas 15 kilometer längdskidåkning, medan Hasse Börjes knep silvret på 500 meter skridsko.
OS satte Hokkaido på kartan även för turismen. Många av de hotell och fritidsanläggningar som byggdes inför spelen fortsatte att utvecklas, och regionen blev ett populärt resmål för såväl vinteridrottare som semesterfirare. Skidorten Teine, som stod värd för slalom och storslalom, är än i dag en populär destination för alpina åkare.
När man promenerar runt i Sapporo möter man fortfarande tydliga spår av 1972 års olympiska satsningar. Sapporo Olympic Museum berättar historien om spelen och visar filmer, dräkter och medaljer. Okurayama-backen är kanske den mest ikoniska platsen – att stå högst upp i hopptornet är att ta ett steg rakt in i idrottshistorien. Det var här de stora mästarna kastade sig ut i luften, med miljoner blickar riktade mot sig.
I dag är backen öppen året runt, och liften tar besökare till toppen för att njuta av panoramavyer över Sapporo och de ibland snöklädda bergen i fjärran. Det är en upplevelse som förbinder dåtid med nutid, och som minner om de dagar då världen riktade sitt fokus mot en stad i norra Japan.
På vår resa till Hokkaido får du chansen att uppleva denna plats på nära håll. Ett besök vid Okurayama Ski Jump Stadium ingår, och här finns både skidlift, café och utställningar om de legendariska hoppen som skrevs in i historieböckerna.
