En kväll i nya Saigon
Reseberättelser
Karavanerna med tutande motorcyklar som letar sig som ljusspår från en kamera i alla väderstreck har inte upphört. De har bara kompletterats med mer bilar. I skrivande stund år 2020 har Vietnam en tillväxt på 7% och ett ekonomiskt självförtroende på 500%. Landet har fördelen av att inte ligga i handelskrig med vare sig Kina eller USA och har bra handelsavtal med EU, Korea och Japan. Vietnam har blivit hela världens fabrik. Ho Chi Minh city är en gigantisk byggarbetsplats. Bitexco och Landmark 81 är skyskrapor som omdefinierat stadsbilden.
Saigon planerades av fransmännen för att ha max en miljon invånare. Nu skall gatorna breddas, fler filer skall till, och en tunnelbana är under konstruktion.
Kommunistpartiet har döpt om Saigon till Ho Chi Minh City. Saigon är officiellt bara det centrala distrikt nummer 1 idag. I folkmun så säger dock fortfarande många här Saigon om sin stad. Det är härligt att uppleva Saigon med alla sinnen, trots avgaser, oljud och spruckna trottoarer. Men hur kommer man över gatan? Just det, bara gå, inte stanna. Eller snarare liksom “gåstanna”, känn av läget. Men stanna inte helt. Som vanligt vinglar det förbi cyklar, hondor, cyklos och kanske en och annan Vinfast. Vinfast är ett eget märke på bilmarknaden som lanserades i Paris för något år sen av David Beckham och Miss Vietnam.
Från gatuhörnet känner jag lukten av baguetter. Jag ser en ostdisk och fransk leverpastej. I ett annat hörn säljer de rostad anka. Röken från ett förfädersaltare strilar sig långsamt upp för att sen försvinna i Saigons avgaser. Nya neonljus lyser upp staden på ett relativt trivsamt sätt. Ett gäng tidsenligt klädda ungdomar i blonderade frisyrer hänger på sina hondor utanför KFC. En av de få amerikanska snabbmatskedjor som gör vinst i ett land som redan har fantastisk billig och ofta nyttig snabbmat.
Bakom KFC står ett högt, smalt rosa hotell. I Vietnam har man en gång beskattat husen för hur breda de var utmed gatan. Därför är de flesta hus, djupa, höga och smala. En gammal tradition som sitter i än idag.
Nu springer jag över gatan. Hela hondahorden har nämligen fått grönt ljus. Trang Hung Dao, den vietnamesiske hjälten som stoppade mongolerna på 1280-talet ser hjälplöst på när jag jagas över gatan. Den ”gyllene horden” var ingen match, men hondor nej det är inget för Trang. Funderar på om hondornas förare vet vem Trang var och varför han står som staty där han står?
Det börjar regna och jag söker skydd under en markis.
Efter regnet går jag direkt vidare till den stora Ben Thanh marknaden. Här tränger en doft av vaniljrostat kaffe igenom den fuktiga luften. Jag köper 300 gram och längtar genast hem till min kaffebryggare.
Jag går vidare mot Le Loi gatan. Gatan är döpt efter en hjälte som gjorde slut på kinesisk styre i landet 1428. Här finns ännu fler affärer, gallerior, och caféer.
Och definitivt fler märkesbutiker för de nyrika än för ett par år sen.
En bjärt kontrast är den dam i vietnamesisk konformad hatt som sitter med bambuoket över axlarna. Oket med sin S form påminner om landets egen form på kartan.
Någon slags kålväxt ligger i okets skålar.
Nu öser regnet ned igen. Jag fotograferar Hotel de Ville i regnet. Till och med farbror Ho som står staty blir blöt idag. Jag plumsar fram genom vattnet i det tropiska regnet på ”det väpnade upprorets gata”- Dong Khoi. En gång i tiden hette gatan frihetsgatan och en gång Rue Catinat från det franska skepp som tvingade Vietnam till att bli en fransk koloni. Svänger snabbt av och ser det bekanta ljuset från kristallkronorna i vårt smart belägna hotell. – Good evening sir säger dörrvakten. Jag tar mig snabbt upp på rummet och låter en klassisk Pho, vietnamesisk nudelsoppa bli kvällens måltid med utsikt mot det nya Saigon.