Hill of the Buddha
Researtiklar
När Tadao Ando fick uppdraget att “rädda” den 13 meter höga bronsbuddhan som stått ensam på Makomanai Takino-kyrkogården i Sapporo sedan år 2000 såg han inte ett monument – han såg en möjlighet till stillhet. Resultatet, invigt 2016 och känt som *Hill of the Buddha*, är kanske den japanske mästararkitektens klaraste manifest av hans två mest älskade material: rå betong och filtrerat ljus.
Andos väg – boxare, autodidakt, Pritzker-pristagare
Tadao Ando (f. 1941 i Osaka) växte upp utan formell arkitektutbildning. Efter en kort boxningskarriär reste han på egen hand genom Europa och USA, skissblock i hand, och studerade Le Corbusier, Wright och den traditionella japanska *minka*-byggnaden. Hemma igen grundade han 1969 sin egen studio. Med kyrkan i Ibaraki (1989) och Vattnets kyrka på Hokkaidō (1988) slog han igenom internationellt, och 1995 belönades han med Pritzkerpriset. Hans verk präglas av exakt gjuten betong, asketiska geometrier och ett djupt intresse för hur rymd, tystnad och ljus kan bli andliga upplevelser.
I Sapporo såg Ando att den fristående statyn helt enkelt “försvann” i det storslagna landskapet. Han bestämde sig för att begrava Buddhan – men bara nästan. En 40 meter lång, svagt stigande tunnel av silkeslen betong leder besökaren under en rund, grävd vall. Tunneln är mörk, men i fjärran glimmar en öppning; väggarna kyler luften och stegen börjar taktfast eka, som ett hjärtslag.
Plötsligt kommer man ut i ett cylindriskt tempelrum: en krater fylld av lavendel där Buddhas huvud är det enda som reser sig över blomhavets kant. Det dramatiska avslöjandet är typiskt för Ando. Han beskriver arkitektur som “ett förehavande att rama in himlen”. Här ramar han in både himlen och själva uppenbarelsen: den första kontakten är ansikte mot ansikte, innan man går nedför trappsteg runt kraterns insida och når basen för att cirkulera i meditativ stillhet.
Betong som silkespapper, ljus som bön
Andos betonggjutningar är berömda för sin nästan hudlika släthet. Betongen blir ett neutralt membran som förstärker årstidsskiftningarna: den lila lavendeln om sommaren, snön som lägger sig som ett duntäcke om vintern, dimmorna som driver in från Ishikarislätten.
Lavendel, doft och färg
Över 150 000 lavendelplantor täcker kullen. När de blommar i juli bildar de ett violett hav som doftar sött och rogivande; bina surrar, fjärilar dansar, och den svala Sapporovinden leker i blomstertopparna. Planteringen är inte bara estetisk utan också rituell: lavendel symboliserar rening och frid, och skiftar med årstiderna just så som buddhismen betonar alltings förgänglighet.
En höjdpunkt på Temas Hokkaidoresa
På Temaresors rundresa till Hokkaido är Hill of the Buddha ett självklart crescendo. Efter dagar av vulkaner, varma källor och sillhistoria i Otaru öppnar Andos lavendelkulle ett helt annat rum: ett möte mellan modern japansk minimalism och tvåtusenårig andlighet. Besökaren får uppleva hur arkitektur, landskap och sutra flätas till en enda stilla rörelse – från mörker till ljus, från betong till himmel, från ord till tystnad.
