Kiltar och skotskrutigt
Researtiklar
Kilten är ett nästan ikoniskt klädesplagg, men den har inte alltid stått så högt i kurs. Efter slaget vid Culloden 1746 förbjöd engelsmännen både tartantyg och kiltar i ett försök att eliminera den skotska kulturen och kontrollera höglandets krigarklaner som historiskt konstant rest sig upp mot en engelska överheten.
Kilten idag i Skottland
Idag är kilten ett klädesplagg som används både av kvinnor och män och det finns även olika typer av kiltar. Inte ovanligt är att man klär på sig en särskild arbetskilt, eller en formell kilt för finare tillfällen. Kilten bärs gärna tillsammans med strumpor som parallellt är lika höga och den sitter som bäst fyra centimeter över höften. De klassiska vecken som en gång skulle skydda mot svärd och spjut fäster man gärna efteråt då det är mer praktiskt. Vecken fyller ju inte den funktionen längre.
Kilten är ganska modern
Kilten fungerade ju även som en filt förr i tiden när man övernattade ute. Att de skulle används av Mel Gibson och hans frihetskrigare i Braveheart är dock uteslutet. Kiltar blev populära för ungefär 400 år sedan, alltså inte under William Wallace tid på 1200-talet.
Den korta kilten har sitt ursprung i traditionellt ylletyg och föddes på 1720-talet, då den engelske affärsmannen Thomas Rawlinson drev ett järnverk i staden Inverness.
Rawlinson var trött på skottarnas féileadh mór, som han tyckte var ”klumpig och ohanterlig”. Hans lösning blev att klippa av dräkten på mitten, så att arbetarna bara behövde bära den nedre delen. Påhittet fick fäste bland klanerna och spreds över höglandet.
Kilten fick sin renässans på 1800-talet när den engelska aristokratin började upptäcka Skottlands charm. Intressant nog fick allt det som ansågs vara skotska exotismer ett uppsving under 1800-talet igen i form av både mode och tävlingar. Under George den IV’s besök 1822 uppmuntrades alla skottar sätta på sig sin finaste kilt.
En av höglandets tävlingar går för övrigt ut på att utnämna det vackraste knäet hos en kiltbärare. Tre kvinnor blundar och känner på de tävlandes knän för att nå slutsatsen om vem som har det vackraste och mjukaste knäet. Och hur är det nu med det där med vad man bär under och inte. 38% av kiltbärarna i Skottland hävdade att de har inga underkläder eller shorts under kilten.
Skottar är också mer benägna att söka på “kilt-porn” än i någon annan del av världen.
Tartan – det skall vara rutigt
Angående tartan, eller det skotskrutiga så är historien om detta tyg gammalt. Det finns bevis på att det burits utanför Skottland bland annat i Tyskland och Kina.
Tyget som vi känner till det idag tros inte ha funnits i Skottland innan 1500-talet. Det blev dock snabbt definitionen av skotsk kultur. På 1700-talet skrev författaren Martin Martini, att tyget kunde användas för att särskilja skottar från olika delar av landet. Han förklarade också hur klädseln skiljde sig åt mellan högländare och invånare på olika skotska öar. Det finns hundratals officiellt registrerade tartanmönster. Vissa har historiska källor, men flertalet är moderna varianter eller helt nya designer. Att olika färger har olika betydelser är en modern konstruktion. Exempelvis skall rött tartanmönster varit för krigare. Historien beläggs med att den röda färgen skulle dölja ett eventuellt blodvite – men detta är ett påhitt från 1950 talets Kanada.
Modernt har tartantyget förekommit bland punkare. Man fäste gärna en bit på sin skinnjacka men då som markering mot överklass och aristokrati. Lite av en historisk sinkadus.
Följ med till kiltarnas land. Läs mer om våra resor till Skottland här.
