Vandra med Temaresor på Greklands öar
Researtiklar
Att vandra på de grekiska öarna är som att följa en gammal saga där varje kapell, åsnestig och pinjedoftande bris är en ny vers. På några timmar kan du doppa fötterna i Egeiska havets turkosa vatten, gå genom silvergrå olivlundar och nå en vindpinad bergskam med panoramavy över ett gnistrande hav med öar. Reser du med Temaresor får upplevelsen en extra dimension: kunniga guider flätar ihop historia, mytologi och geologi till ett färdigt paket där du bara behöver sätta ena foten framför den andra.
Den största fördelen för vandraren är klimatet. Runt trehundra soldagar om året, tillsammans med den svalkande meltemi-vinden, ger ljumma vårar och höstar där solen värmer utan att bränna. Samtidigt slingrar sig ett historiskt nät av kalderímia – stenlagda åsnestigar – mellan vitkalkade byar och terrasserade fält. Många leder restaureras av ideella lokala föreningar, och Temaresors guider bjuds ibland in att inviga nyöppnade sträckor.
Själva underlaget är en geologisk thriller. Öarna ligger på den vulkaniska Egeiska bågen som formades när den afrikanska kontinentalplattan pressades ned under Europa. På Zakynthos vandrar du längs kritvita kalkstensklippor som störtar ner mot det koboltblå vattnet vid Navagioviken, på Kreta skär Samariaravinens marmorerade väggar som vit marmelad djupt ned i flodbädden, på Korfu följer stigen smaragdgröna olivterrasser upp mot Pantokratorbergets kalkkrona och på Cypern kliver du över Troodosmassivets urgamla havsbotten av kopparskimrande basalt – levande bevis på jordkrafter som fortfarande formar övärlden.
Alla praktiska detaljer är ordnade. Varje morgon, efter frukost på ett familjedrivet pensionat eller personligt hotell, hämtas bagaget och körs till kvällens by. Med bara en lätt dagsryggsäck avverkar vi dagsettaper i varierande längd och höjd, men ofta med gott om tid för bad- eller kafépauser. Luncherna dukas upp på tavernor, eller som picnic där menyn följer säsongens rytm: kanske spenat- och fetapaj i april, solmogna tomater och söt vattenmelon i september. När solen dalar leder guiden kanske en kort promenad till en hemlig utsiktsplats där det orange skymningsljuset får ouzoglaset att glöda.
Säsongsmässigt är april–maj och september–oktober de gyllene månaderna. Då blommar maki-buskarna i lila och gult, havet håller behagliga tjugotvå grader och dagstemperaturen stannar kring tjugofem.
Packningen blir därför förvånansvärt lätt: låga trailskor med bra sula, solhatt, minst tre liter vatten och en tunn vindjacka som stoppar meltemins friska fläkt. Glöm heller inte badkläder; etapperna slutar ibland vid en orörd vik där eftermiddagsljuset färgar vattnet kobolt. Lägg till vandringsstavar för branta kalkstensbackar och ett par skavsårsplåster för säkerhets skull.
