Angkor - när Kambodja var en stormakt
Reseberättelser
Satt sliten i benen, men full av intryck i själen på The Red Piano i Siem Reap. Baren blev världskänd i hela Siem Reap efter att Angelina Jolie skall ha avnjutit cocktails här som en avslappning efter inspelningsdagarna i djungeltemplet Ta Phrom, där man spelade in Tomb Raider. Angelina Jolie är för övrigt hedersmedborgare i Kambodja efter det stöd och de insatser hon gjort för landet. Satt på det Röda Pianot och tänkte att hela grejen med Tomb Raiders cocktails är nog aningens överhajpad, men vad gör man inte? Har Laura Craft infunnit sig, så får man ju göra ett besök.
En plats som dock inte är överreklamerad är Angkor. Varje gång jag besöker detta världsarv infinner det sig en lycka över att något så magnifikt kan existera på vår jord. Khmererna, var mästare på att skulptera och skapa palats till gudarna i sten.
Devarajor och kontrollen över vattnet
Mellan år 800-1400 var Angkor, som helt enkelt betyder stad faktiskt, den mest formidabla stormakten i Sydostasien. På en yta större än dagens New York bemästrade khmererna vattnets flöde på ett ypperligt sätt. De lyckades fylla sina barayer , dvs reservoarer och konservera vatten för att kunna skörda ris tre gånger om året. Kungarna som styrde var devarajas , gudakungar och således ansvariga för rikets välstånd, religiösa ritualer och sådd och skörd. Allt hängde ihop och deras kontroll var total i ett strikt indiskt, hierarkiskt ordnat samhälle. De som planerade samhället var duktiga matematiker, och varje lokalt tempel var även ett välorganiserat skattekontor. Överflöd av ris, och rik tillgång på fisk I Sydostasiens största sjö, Tonle Sap, skapade ett överflöd, befolkningstillväxt och välstånd som gav utrymme för att kulturens också skulle kunna blomstra.
1200-talets storebror ser dig
När man närmar sig den heliga staden Angkor Thom, ser de massiva lateritmurarna och lokisvarans milda Buddhaleenden blicka ner mot en, känner man maktens närvaro från över 200-ansikten. Många tror att ansiktena föreställer en av de främsta khmerkungarnas egna ansikte. Kungen var Jajavarman den VII – den segerike bevararen, även kallad rikets sköld. Skapade den här kungen måhända en tidig version av “storebror” ser dig. JVII, som lokalguiderna här i Angkor alltid förkortar hans namn till var khmerrikets mest ”ivriga” byggare. Och han var buddhist. På 1200-talet byggde han vägar som solstrålar i alla vädersträck, och han glömde inte rastplatser och sjukhus. Än idag är ett av Siem Reaps främsta sjukhus uppkallat efter honom.
Gudapalats i sten
Det är nästan omöjligt att föreställa sig hur Angkor Wat, uppfört av Surijavarman den II, byggdes under 40 år. Komplexet har basreliefer på flera hundra meter som är otroliga konst-tolkningar av hinduisk mytologi, och där över 800 så kallade apsorns – himmelska nymfer pryder väggarna. Angkor Wat är en kosmisk avbild av världsberget Meru omgivet av världsoceanerna och där människor har huggit i sten, flutit stenen hit på flottar, elefanter och oxar har dragit den och sen har man skapat världens största religiösa monument. Hela bygget består av mellan fem till tio miljoner stenar av sandsten, där de tyngsta väger över ett ton. Angkor var en storstad när London var en håla och lite av områdets dilemma är att det finns så många mäktiga ruiner att de helt enkelt mättar ut besökaren på kort tid. Man behöver komma tillbaka, se det igen. Många ruiner ser man helt enkelt inte för att det mesta av tiden går åt till att besöka de främsta. Många länder skulle drömma om att bara ha ett av de mindre templen, det hade räckt för att få ett enda imponerande världsarv.
Men här finns över 100 tempelruiner på en yta av 200 kvadratkilometer.
Alltid en europé
När spanjorerna hörde talas om området vägrade de tro att lokalbefolkningen kunde byggt något så här pampigt, de tillskrev Angkor helt utan historisk relevans istället till den romerske kejsaren Trajanus! Även om området aldrig var helt övergivet och bortglömt så krävs det dock alltid en europeisk upptäckare för att något skall bli känt i västvärlden. I Angkors fall var det fransmannen Henri Mouhot som hittade hit på 1840-talet.
Jag tar en sipp av The Angelina Jolie cocktail, påminns plötsligt av nuet på Pub street från vrålet av några fotbollsfans. En bildskärm på andra sidan gatan visar en Premier League match. Jag går ut på gatan och ropar in en Tuk Tuk för att åka hem till vårt fina hotell på Indokinaresan, FCC-hotell.
/Per Sundberg, en minnesvärd dag i Siem Reap.
På vår rundresa till Indokina där Angkor är en av höjdpunkterna. Läs mer här.