Jerash - Jordaniens Pompeji
Researtiklar
Jerashs ruiner är välbevarade eftersom staden under en lång tid var begravd under sanden. Den återupptäcktes år 1806 av den tyske upptäcktsresanden Ulrich Jasper Seetzen. Staden omgärdades av en fyra kilometer lång stadsmur och hade runt 25 000 invånare under sin storhetstid, där grekiska var det främsta språket, men arameiska och nabatéernas variant av arabiska talades också. Staden har en historia som sträcker sig från hellenistisk, romersk, bysantinsk och muslimsk tid, och nådde sin höjdpunkt under 100- och 200-talet e.Kr.
Hadrianus port och stadsplaneringen i Jerash
När man går in i Jerash genom den södra porten ser man en storslagen hyllning till kejsare Hadrianus, som påstås ha övervintrat här år 130. Triumfbågen är fortfarande imponerande trots att den är hälften så hög som den en gång var, med 11 meters höjd. Sedan kan man se hippodromen, som var känd för tävlingar med häst och vagn. Romarna använde denna typ av underhållning för att undvika uppror och folkets missnöje. Detta är den minsta hippodromen från det romerska riket, med läktarplats för 15 000 personer, 245 meter lång och 52 meter bred. Tävlingarna hölls mellan fyra lag som kallas de vita, de röda, de gröna och de blå. Varje lag hade sina supportrar som hejade på dem under tävlingarna. Vagnsförarna var otroligt populära och hade samma status som dagens fotbollsstjärnor. De som upplevde tävlingarna slog vad om vilket lag som skulle vinna. Vagnarna vägde 50 kilo och drogs av två hästar. Hippodromen användes också senare för gladiatorspel.
Därefter kommer man till templet som byggdes till guden Zeus ära. Statyn över Zeus är sedan länge förlorad, och dess plats är okänd. Från templet har man utsikt över det ovala agoran/forumet, som markerar början på stadens centrum. Huvudgatan cardio maximus leder norrut med alla dess pelare i riktning mot Artemistemplet. I öst-västlig riktning korsas också staden av två så kallade deco manus. Artemis var stadens beskyddarinna med fokus på jakt och fertilitet. Templet ligger bredvid ruinerna av bysantinska kyrkor som vittnar om rikedom under den bysantiska eran då de erbjuder en praktfull golvmosaik. Kristendomen kom hit före muslimerna, som anlände till staden runt år 636. De muslimska erövrarna byggde i vart fall två moskéer här.
Ruinerna av två teatrar med utmärkt akustik står fortfarande kvar. Publiken satt i en halvcirkel framför scenen, och alla skådespelarna var män. Om en kvinnlig roll behövde spelas, fick männen spela kvinnoroller och för att skilja dem åt bar männen rödaktiga masker medan ”kvinnorna” bar vita masker. På läktaren i Jerash kan man se ingraverade namn på åskådare, vilket antyder att de stolarna kunde ha varit VIP-platser.
Utöver det finns också resterna av ett imponerande nymfeum, ett stort fontänområde där vatten flödade ur munnarna på mäktiga lejonstatyer och människor kunde hämta vatten.
Jerash faller i glömska
Tyvärr har Jerash fallit i glömska under historiens gång. År 749 drabbades staden av en förödande jordbävning, och det finns berättelser om att korsriddarna också besökte staden på 1100-talet och såg den i ruiner. Jordbävningar och förändrade handelsrutter är faktorer som bidragit till att Jerash, som betyder ”hög plats”, försvann från kartan.
Vi besöker Jerash på resan till Jordanien – det kungliga Arabien.
