Abu Simbel – ett världsarv i soluppgång Kundberättelser
Reseledaren hade talat om att vi skulle bila i soluppgången och vara på plats före alla andra turister, få uppleva templet i ensamhet, och i någon sorts iver över det unika anmälde jag mig.
Vilken tur.
Efter en stor kopp kaffe på vår båt tog jag kudden och gick sömndrucken med mina medresenärer över landgången och kajen i Assuan, in i bussen som väntade. På varje säte stod en frukost i fin kartong. Vi satte oss och småpratade en stund men somnade snart om med ökenlandskapet som fond i ögonvrån.
När jag vaknade hade en dryg timme gått och halva resan var avklarad. Medan solen gick upp berättade vår Egyptiske guide med skön röst historien om de tempel som var vårt mål. Vilken historia! Jag åt min frukost med god aptit och njöt av kunskap som kom till mig samtidigt som jag såg södra Egypten vakna till liv. En annorlunda morgon i mitt liv.
Vi var ensamma, TEMA var först på plats. Långsamt gick vi mot Abu Simbel, två tempel som byggdes på 1200-talet före Kristus av Ramses ll, till minne av honom själv, hans drottning och deras storhet. Det är en speciell känsla att möta ett tempel utan andra turister. Abu Simbel är som två klippor, liksom utmejslade ur bergväggen, och begravdes sedermera under sand. I början av 1800-talet återupptäcktes templen och grävdes ur. När sedan Nassersjön skapades då Assuandammen i Nilen byggdes, var man tvungen att flytta dem för att de inte skulle drunkna. Vilket man gjorde. På 1960-talet flyttades dessa kolosser bit för bit upp till en konstgjord kulle vid sjöns västra strand, ett projekt som involverade närmare 2 000 personer och tog fyra år. Idag är Abu Simbel en del av världsarvet.
Dagens första solstrålar värmde oss och brisen från sjön gjorde timmarna behagliga. Perspektiven förändrades för en stund och jag upplevde att tiden stod helt still. Jag var i ett historiskt ingenmansland, liten på jorden och imponerad av bygget, flytten och människans förmåga att bevara.
På bussen hem kunde vi inte sluta tala om byggnadskonsten, skönheten och hur stora fötter en staty på tio meter har… Väl tillbaka på båten väntade en bra lunch och en vilsam eftermiddag vid poolen. Kanske somnade jag till en stund, jag tror jag drömde att jag fick ett tempel av min älskade.
Goody Hein,
Egypten-resenär april 2012.
