Busan under Koreakriget – staden som höll landet vid liv Researtiklar
När kriget nådde södra Korea
Sommaren 1950 kom kriget söderut med en hastighet som få hade föreställt sig.
Nordkoreanska styrkor gick över gränsen den 25 juni och intog Seoul efter bara några dagar. Sydkoreas regering flyttade från stad till stad medan armén och de FN-ledda styrkorna pressades mot halvöns sydöstra hörn.
Till sist återstod området kring Busan.
Staden låg bakom den försvarslinje som blev känd som Pusanperimetern, efter den äldre stavningen av Busan. Här höll försvararna stånd under sensommaren 1950. Hamnen kunde fortsätta ta emot soldater, vapen, livsmedel och sjukvårdsmaterial från omvärlden.
Busan blev landets sista öppna dörr.
Så länge fartygen kunde lägga till och järnvägarna fortsatte norrut fanns en möjlighet att hålla staten vid liv. Om staden föll riskerade hela Sydkorea att göra detsamma.
Staden som blev huvudstad
Den 18 augusti 1950 flyttade regeringen till Busan. När Seoul senare återtogs återvände den norrut, men tvingades snart söderut igen. Sammanlagt fungerade Busan som landets provisoriska huvudstad i 1 023 dagar.
Presidenten, regeringen, parlamentet, domstolarna och utländska diplomater behövde lokaler. Skolor och andra byggnader fick nya funktioner. Beslut om kriget och landets framtid fattades i en stad som samtidigt kämpade med bostadsbrist, vattenbrist och en snabbt växande befolkning.
President Syngman Rhee flyttade in i den tidigare provinsguvernörens residens. Byggnaden är i dag Provisional Capital Memorial Hall.
Här möter besökaren inte bara statens historia. Rummen för också tanken till vardagen i en huvudstad som ingen hade planerat: tjänstemän som arbetade under krig, familjer utan bostad och en politisk ledning som inte visste om den någonsin skulle kunna återvända till Seoul.
En stad som fylldes över sina gränser
Flyktingarna kom i en nästan obruten ström.
De hade lämnat Seoul, norra Korea och städer som hamnat i stridszonen. Några bar med sig väskor och filtar. Andra hade bara kläderna på kroppen. Familjer splittrades under resan och många visste inte om deras hem fortfarande stod kvar.
Busans befolkning växte från omkring 400 000 invånare till långt över en miljon människor.
Staden hade varken bostäder eller infrastruktur för en sådan förändring. Den plana marken kring hamnen behövdes för lager, transporter och myndigheter. Därför började människor bygga på sluttningarna bakom centrum.
Små hus klättrade uppför bergen. Trappor blev gator och smala gränder löpte mellan väggar av trä, plåt och återanvänt byggmaterial.
Kriget ritade om staden.
I Ami-dong slog sig familjer ner på en tidigare japansk begravningsplats. Gravstenar användes i husgrunder, murar och trappor. I Uam-dong gjordes gamla karantänstallar för boskap om till enkla bostäder.
Det är lätt att se dessa miljöer som pittoreska i dag. Men de byggdes inte för utsikten. De byggdes för att människor behövde en plats att överleva på.
Yeongdobron och de försvunna familjerna
Vid hamnen blev Yeongdobron en plats för väntan.
Bron var ett känt landmärke och lättare att hitta än en tillfällig adress i den överfulla staden. Människor som skilts från sina anhöriga bestämde att de skulle mötas där. Meddelanden sattes upp. Namn ropades ut. Familjer återvände dag efter dag i hopp om att någon saknad skulle dyka upp.
Många gjorde det aldrig.
Spåkvinnor och siare slog sig ner i närheten. När inga brev kom och myndigheterna saknade svar kunde även en osäker förutsägelse erbjuda ett slags tröst.
Yeongdobron berättar om en annan sida av kriget än frontlinjerna. Den handlar om människor som inte visste om de skulle fortsätta leta, vänta eller försöka börja om.
Maten som kom söderut
Flyktingarna tog med sig språk, recept och vanor från andra delar av halvön. Men i Busan saknades ofta råvarorna som recepten krävde.
Kalla nudlar från norr tillverkades vanligtvis av bovete eller potatisstärkelse. I krigets Busan var amerikanskt vetemjöl lättare att få tag på genom hjälpsändningarna. Ur den situationen växte milmyeon fram: vetenudlar serverade i kall buljong eller med stark sås.
Rätten blev inte en kopia av maten i norr. Den blev något nytt och tydligt förankrat i Busan.
En skål milmyeon bär därför historien om människor som förlorade sina hem och försökte återskapa en välbekant smak med ingredienserna som fanns.
Gamcheon bortom färgerna
I dag söker sig många besökare till Gamcheon Culture Village för de målade husen och utsikten över de branta gränderna. Färgerna är dock den senaste delen av berättelsen.
Området växte när flyktingar och medlemmar av det religiösa samfundet Taegeukdo byggde bostäder på sluttningen under och efter kriget. Senare drabbades det av fattigdom och utflyttning. Först under 2000-talet började konstprojekt och stadsförnyelse förändra bilden av Gamcheon.
Turismen har gett nya inkomster, men detta är fortfarande ett bostadsområde. Bakom utsiktsplatserna finns en flyktingstad som aldrig byggdes för att fotograferas.
Hamnen höll landet öppet
Nere vid vattnet fortsatte hamnen att arbeta.
Kajerna tog emot FN-soldater, medicinsk utrustning, livsmedel och människor. Flyktingar sökte arbete som bärare, hamnarbetare och försäljare. Marknaderna växte när varor från hjälpsändningar, militärt överskott och handel började cirkulera.
Gukje Market blev en del av denna ekonomi. I Bosu-dong såldes böcker och tidskrifter längs en gata som växte till ett centrum för begagnad litteratur.
Busan var inte bara en bakre militärbas. Under några år samlades stora delar av Sydkoreas politiska, akademiska och kulturella liv här.
Staden var överfull, fattig och provisorisk.
Den var också platsen där landet fortsatte att fungera.
Det svenska fältsjukhuset
I september 1950 anlände en svensk sjukvårdsstyrka till Busan.
Sverige deltog inte med stridande soldater. I stället organiserade Svenska Röda Korset ett fältsjukhus i en tidigare skolbyggnad. Verksamheten byggdes snabbt ut när sårade började föras söderut.
Här vårdades soldater från FN-styrkorna, sydkoreanska militärer och krigsfångar. Med tiden fick även fler civila hjälp. Svenska läkare och sjuksköterskor deltog i vaccinationer och samarbetade med koreansk sjukvård.
Efter vapenstilleståndet 1953 fick insatsen en tydligare civil inriktning. Sjukhuset fanns kvar till 1957, medan ett svenskt barnmedicinskt team fortsatte ytterligare en tid.
I Sydkorea minns man fortfarande Sverige som ett land som skickade vård när behoven var som störst.
FN-kyrkogården
I södra Busan ligger United Nations Memorial Cemetery.
Gravarna ligger i raka rader mellan gräsmattor och träd. Runt platsen reser sig det moderna Busan med trafik, bostadshus och kontor.
Under och efter kriget begravdes tusentals människor här. De flesta har senare förts tillbaka till sina hemländer, men drygt 2 300 personer från elva länder vilar fortfarande på området. På minnesväggen står namnen på fler än 40 000 människor inom FN-styrkorna som dog under kriget.
Sverige har inga soldatgravar här eftersom insatsen var medicinsk. Ändå hör kyrkogården samman med berättelsen om fältsjukhuset. Den visar konflikten där svenskarna arbetade – och priset som betalades av människor från många länder.
Från krigshuvudstad till hamnmetropol
När regeringen återvände till Seoul 1953 förlorade Busan sin tillfälliga titel. Staden återgick däremot inte till det den hade varit.
Många flyktingar blev kvar. De hade skapat familjer, verksamheter och nätverk. Befolkningstillväxten gav hamnen och industrin arbetskraft, medan marknaderna och bostadsområdena blev permanenta delar av stadsbilden.
Kriget skapade inte på egen hand dagens Busan. Hamnen hade varit viktig långt tidigare, och senare utveckling hör samman med industrialisering och Sydkoreas exportekonomi.
Men krigsåren förändrade stadens skala och identitet.
Busan blev platsen där staten höll sig vid liv, där människor från hela halvön möttes och där kontakten med omvärlden aldrig stängdes.
Upplev Sydkorea med TEMA
På rundresan Sydkorea – morgonstillhetens land går resan från Seouls storstadsliv till Gyeongjus historiska miljöer och Busan vid kusten. I Busan möter den moderna hamnstaden berättelsen om Koreakriget, flyktingarna och åren som provisorisk huvudstad.
Busan ingår också i den längre rundresan Kina, Sydkorea och Japan – Drakens väg . Resan följer en större östasiatisk linje från Peking, Xi’an och Chongqing till Seoul och Busan, innan den fortsätter genom Japan.
På sidan Resor till Sydkorea med TEMA finns samtliga aktuella resor där Sydkorea ingår samlade.
Publicerad den 22 juli 2026
