Golfen uppfanns i Skottland Researtiklar
Golfen föddes inte på en ritning. Den växte fram på mark som egentligen verkade olämplig för nästan allting annat.
Längs Skottlands östkust låg öppna strandhedar mellan havet och den odlade jorden. Marken var sandig, vinden oberäknelig och gräset kort efter århundraden av bete. Här fanns naturliga kullar, gropar och hårda ytor där en boll kunde rulla långt.
Skottarna kallade landskapet links .
Naturen byggde banan. Människan gjorde den till ett spel.
Ett nöje som måste förbjudas
Det äldsta kända skriftliga belägget för golf i Skottland är från 1457. Då beslutade kung Jakob II:s parlament att ”futball and the golf” skulle förbjudas.
Anledningen var inte att spelet ansågs tråkigt. Tvärtom.
Kungamakten oroade sig för att män ägnade för mycket tid åt fotboll och golf och för lite åt bågskytte. Skottland befann sig återkommande i konflikt med England, och långbågen var ett militärt vapen. En boll på en strandhed kunde inte försvara riket.
Förbudet upprepades senare, vilket antyder att det inte fungerade särskilt väl.
Människor fortsatte att spela.
När kungarna tog upp klubban
Under 1500-talet hade golfen nått hovet. Jakob IV köpte golfklubbor och bollar, trots att en tidigare kung hade försökt förbjuda spelet.
Maria Stuart har också blivit en del av golfens mytologi. Hennes politiska motståndare anklagade henne för att ha spelat ”pall-mall och golf” kort efter mordet på maken Lord Darnley 1567, när hon förväntades sörja.
Uppgiften är inte ett neutralt ögonvittnesmål, utan en del av anklagelserna mot drottningen. Ändå visar den att golf redan var tillräckligt känt för att kunna användas som bevis på olämpligt kungligt beteende.
St Andrews och marken som ingen ägde ensam
Golfens viktigaste landskap blev strandhedarna vid St Andrews.
År 1552 bekräftade ärkebiskop John Hamilton stadsbornas rätt att använda marken för bland annat golf. Spelet tillhörde alltså inte endast aristokratin eller ett slutet sällskap. Länkarna var allmän mark där människor gick, betade djur och slog bollar genom vinden.
De tidiga banorna ritades inte av golfarkitekter. Spelarna följde terrängen mellan sanddyner, hårt gräs och naturliga gropar.
Bunkrarna var inte konstruerade hinder. De var platser där djur sökt skydd från blåsten och trampat bort gräset.
Golfens grundidé växte fram ur anpassning. Bollen skulle inte bara slås långt. Den skulle föras genom ett landskap som vägrade låta sig kontrolleras.
Tretton regler i Leith
År 1744 bad en grupp golfare Edinburghs stadsråd att skänka en silverklubba som pris i en tävling på Leith Links.
Staden gick med på det, men krävde att tävlingen skulle ha tydliga regler.
Resultatet blev golfens äldsta bevarade regelverk: tretton korta bestämmelser om bland annat utslag, borttappade bollar, vattenhinder och hur spelaren skulle agera om bollen hamnade bland ”stones, bones or any break club”.
Tävlingen spelades den 2 april. Vinnare blev kirurgen och bågskytten John Rattray, som utsågs till Captain of the Golf.
Det var möjligen praktiskt att den första mästaren också kunde behandla skador.
Gruppen blev senare känd som The Honourable Company of Edinburgh Golfers. Den grundades alltså inte 1764, utan har sina rötter i tävlingen och reglerna från 1744.
Varför spelar man arton hål?
Tidiga golfbanor hade olika antal hål. Leith hade fem, North Berwick sju och St Andrews länge elva hål som spelades åt båda hållen.
År 1764 kortades rundan på St Andrews till arton hål. Det blev inte omedelbart en universell norm, men när St Andrews under 1800-talet fick allt större auktoritet började andra banor följa efter.
Arton hål var inte en helig tanke från spelets början.
Det var en lokal lösning som blev global standard.
När St Andrews blev golfens centrum
The Society of St Andrews Golfers grundades 1754 och blev senare The Royal and Ancient Golf Club of St Andrews.
Under 1800-talets slut fick klubben en allt viktigare roll i arbetet med att samordna spelets regler. St Andrews blev golfens centrum – ett slags. St Andrews blev Vatikan vid Nordsjön, med mer vind och betydligt färre fresker.
Samtidigt förändrades utrustningen. Den billigare guttaperkabollen ersatte äldre handsydda läderbollar fyllda med fjädrar. Järnvägen gjorde banorna lättare att nå och den växande medelklassen fick mer fritid.
Golfen lämnade hovet och de lokala sällskapen.
Den började resa.
The Open och vägen ut i världen
Den första upplagan av The Open spelades på Prestwick den 17 oktober 1860.
Åtta skotska professionella spelare gick tre varv på den tolv hål långa banan. Willie Park den äldre vann över favoriten Old Tom Morris och blev historiens förste Champion Golfer.
Därifrån spreds spelet genom det brittiska imperiet och vidare till Europa och USA. Banor anlades i Indien, Australien, Sydafrika och Nordamerika.
Men något av Skottland följde alltid med.
Det finns kvar i ordet links , i vinden som styr bollen och i tanken att banan ska följa marken snarare än besegra den.
Golfen blev en världssport.
Ändå börjar berättelsen fortfarande på en skotsk strandhed, där någon lyfte en klubba mot vinden och försökte få en boll att försvinna ned i ett hål.
