Sagolandet Marocko

Reseberättelser

Det var en gång en film. Sagor brukar börja så. Filmen hette ”Mannen som visste för mycket” och spelades delvis in i Marrakech. Såg filmen när jag var tonåring. Alla minns säkert den också, bl.a för att Doris Day sjöng sången ”Que sera”. I filmen sker ett mord på en man på torget Djemaa el Fnaa i Marrakech. Jag tyckte filmen var så fruktansvärt otäck, att då bestämde jag mig för att a l d r i g åka till den platsen, staden eller det landet, Marocko.
Ofta blir det inte som man tänkt sig. Det blir mycket bättre.

M a r r a k e c h
Några år längre fram i tiden kom jag för första gången till Marrakech! En helt fantastiskt och oförglömlig känsla. Jag gick där på detta så spännande torg. Måste nypa mig i armen för att vara säker på att det verkligen var jag som var där. Fick nu själv se, uppleva, njuta, höra, känna det myllrande människolivet, atmosfären, musiken och de många olika dofterna! Torget D j e m a a e l F n a a i Marrakech har beskrivits av många människor. Men man måste själv uppleva det. Ett vimmel av färgrikt, annorlunda och intressant folkliv:

Där finns sagoberättarna som berättar sagor för en alltid stor folkmassa som lyssnar intensivt.
Skrivarna som läser och skriver för dem som inte kan – de sitter under stora svarta paraplyer, för att ingen ska kunna kika över ryggen på dem.
Ormtjusarna som bankar på sina trummor och blåser i trumpet, för att locka åskådare.
Vattenförsäljarna med sina röda dräkter och stora halmhattar, pinglar med sina klockor för att sälja vatten. Helst vill de bli fotograferade, som ger större inkomst. De ser nästa ut som jultomtar – hela året.

Gnawas-dansarna som håller alla onda andar borta med musiken från deras järnkastanjetter. Tack och lov!
Tandläkarna som glatt drar ut onda tänder med en stor respektingivande tång! Bedövning? Lite eter på en bomullstuss.
Tuaregerna, de ”blå” männen från Sahara som kommit ända hit för att sälja olika sorters naturmediciner.

När solen börjar gå ner, drar man fram utomhus-”restaurangerna” till torget. Gas-spisarna puttrar snart för fullt och det är gudomliga dofter som man nästan ”berusas” av. Snart är det fullt med hungriga matgäster på dessa enkla matställen. Där serveras cous-cous, harira-soppa, olika taginer, grillade får- och gethuvuden, bstilla/tusenbladstårta – med mera.
Att få uppleva solnedgången bakom stadens symbol, Koutoubia´s minaret, strax kallar muezzin:en = bönutroparen, till kvällsbön, är också oförglömligt. Marocko hette en gång i tiden, Maghreb el Aksa, solnedgångens land.

Långt borta vid horisonten ligger bergskedjan Höga Atlas. Bergen färgas i skymningen med en vacker blå färg. På bergstopparna gnistrar den kritvita snön.
Kommer man till Marrakech på våren, t.ex i mars sprids en underbar doft över hela staden. Det är apelsinträden (=pomeranser) som står i full blom. De är planterade längs med många av stadens gator och boulevarder. I stadens utkanter finns flera odlingar med apelsinträd.

I Marrakech finns mycket att göra. Tag en tur med hästdroska. Absolut det rätta sättet att ta sig fram på. Hästen traskar fram i precis lagom fart. Promenera i gamla stan, Medinan. Man möts av mängder av olika färger, ljud och dofter samt hantverkare, som sitter på huk och tillverkar en utsirad vacker mässingslampa. Det känns som om tiden stannat till några hundra år bakåt i tiden. Staden erbjuder en mängd av intressanta sevärdheter; Saadier-gravarna, Menara-bassängen, Bahiapalatset, Dar Si Said-palatset, Majorelles trädgård, med mera. Vi fortsätter resan norrut.

R a b a t
Den vita staden som ligger vid Atlanten och vid floden Bou Regreg. Min favorit-stadsdel i Rabat heter ”Oudaya”, tidigare ett område för sjörövare. Det är på trånga och pittoreska gator vi går genom Oudaya. Vitkalkade hus, som ligger tätt bredvid varandra. Husen har snidade och utsmyckade portar ofta målade i blått. Ovanför porten hänger ibland en ”Fatima´s hand”, som skyddar husets invånare mot det onda ögat. På de vita väggarna klättrar massor av vackra blommor, bla Bougainvilla (på svenska Trilling-blomma) i många färger.
Vi ska naturligtvis göra ett besök i Mausoléet som byggdes till minne av kung Mohamed V.
Det var hans son, kung Hassan II, som lät bygga denna ståtliga byggnad. En otroligt vacker byggnad som det tog 10 år att bygga. Vi går in för att beundra arkitekturen. Vi bländas av marmor, granit och onyx, kakelplattor, fönster i målat glas, kalligrafi, kandelabrar i mässing samt av venezianskt glas och kupolen över gravkammaren med dekor av stalaktiter i bladguld! Nu sedan 10 år tillbaka vilar även kung Hassan II i detta mausoleum.
Utanför på den stora gården ser man det som finns kvar av den ofullbordade moskén samt Hassan-tornet, mäkta imponerande med sina dryga 40 meters höjd. Tornet skulle ha blivit dubbelt så högt, men ödet ville annorlunda. Moskén började att byggas på slutet av 1100-talet, på order av Almohad-sultanen Yaqoub al-Mansur, och skulle ha blivit den största moskén i den muslimska världen. Men när sultanen dog 1199 avstannade byggnationen och den blev aldrig färdig-byggd. Det som senare fanns kvar förstördes av en jordbävning 1755.

M e k n è s
Staden är den mest okända för de flesta resenärer. Det var Alaouit-sultanen Moulay Ismail som på 1600-talets slut och början av 1700-talet lät bygga den. Det var Moulay Ismail som satt sin speciella prägel på staden. Moulay Ismail var en man av stora siffror. Vad sägs om 500 fruar, 1000 haremsdamer, 800 söner, 4000 egna personliga vakter och 12000 hästar?
Vi gör ett besök i den enda moské i landet, som tillåter oss, icke muslimer att besöka den. Moskén är även Moulay Ismail´s mausoleum, vilket han bestämde redan när han levde. Moulay Ismail regerade i 55 år. Han vilar i en vackert dekorerad marmor-sarkofag, begravd vid sidan om en av hans många fruar samt 2 söner.

Detta var ett litet smakprov på några av de fantastiska städer som Marocko kan bjuda oss på. Vi ska heller inte glömma bort Tanger, Casablanca, Fes, Volubilis (= Marockos Pompeji), El Jadida och Essaouira. Spännande platser med exotiska namn som kittlar på tungan och ger god smak för att själv besöka och uppleva dem.

Marocko är ett land med mycket vacker natur, vänliga gästfria och hjälpsamma människor, intressant historia, väldigt bra shopping och sist men inte minst; enormt god marockansk mat och dessutom välsmakande egna producerade viner. Det finns rött, vitt och rosé samt ”vin gris”, som är ett ljust rosa mycket välsmakande vin! Ett land väl värt många besök!

Föreslår dig som läser detta att följa med oss, på TEMAs rundresa i Marocko!
Själv ”lider” jag av kronisk längtan till Marocko…

Ulla Svensson, TEMAs reseledare