Ubud – Balis kulturella hjärta bland tempel och risfält Reseberättelser
Ubud, en liten stad belägen i hjärtat av Bali, Indonesien, är känd för sin rika kultur, sitt konstnärliga arv och natursköna omgivningar. Ubuds historia sträcker sig långt tillbaka och är en fascinerande berättelse om kulturell utveckling, kungadömen och konstnärliga framsteg.
Ubuds namn tros härstamma från det balinesiska ordet ”Ubad”, som betyder medicin. Det sägs att området var känt för sina läkande örter och medicinska växter som växte längs de frodiga flodbankarna. De första kända invånarna i Ubud var flyktingar från Java under 800-talet, när Majapahit-imperiet började falla. Dessa invandrare förde med sig sin kultur och religion, vilket lade grunden för Ubuds framtida utveckling.
På 1300-talet etablerades det balinesiska kungariket Pejeng i området, och Ubud blev en del av detta inflytelserika kungadöme. Under denna tid byggdes många av de tempel och heliga platser som fortfarande finns kvar idag, inklusive Goa Gajah (Elefantgrottan) och Pura Gunung Kawi.
Konst och kultur genom historien i Ubud
Under 1500-talet blev Ubud ett centrum för konst och kultur på Bali. Kungariket Gianyar, som Ubud var en del av, blomstrade och stödde konstnärer och hantverkare. Detta ledde till en konstnärlig renässans där dans, musik, måleri och snideri utvecklades och förfinades. Ubuds kungar var kända för att vara beskyddare av konsten och bjöd ofta in konstnärer från hela Indonesien och utomlands för att bo och arbeta i Ubud.
Det var under denna period som Ubuds rykte som en konstnärlig och kulturell hub cementerades. Många av de traditionella balinesiska danserna, såsom Legong och Barong, utvecklades och uppfördes i de kungliga palatsen och templen i Ubud i modern tid
På 1920- och 1930-talet började Ubud locka västerländska konstnärer och författare som sökte inspiration i den balinesiska kulturen och landskapet. Den tyske konstnären Walter Spies och den nederländska konstnären Rudolf Bonnet var bland de första att bosätta sig i Ubud. De spelade en viktig roll i att främja balinesisk konst internationellt och grundade Ubud Painters Group, vilket hjälpte lokala konstnärer att få erkännande utanför Bali.
Walter Spies hade en djupgående inverkan på balinesisk konst och kultur. Han introducerade nya tekniker och stilar till lokala konstnärer, vilket hjälpte till att utveckla en modern balinesisk konststil. Spies arbetade nära med balinesiska konstnärer och lärde dem om perspektiv, skuggning och användning av ljus i målningar. Detta ledde till en fusion av traditionella balinesiska teman med västerländska tekniker, vilket skapade en konstform som fortfarande är karakteristisk för Bali idag.
Kända personer som den mexikanska konstnären Miguel Covarrubias, författaren Vicki Baum och den schweiziske konstnären Theo Meier besökte eller bodde hos Spies. Dessa besökare bidrog till att sprida berättelserna om Balis skönhet och kulturella rikedom till en bredare internationell publik.
Tyvärr blev Spies liv på Bali kortvarigt. Under andra världskriget internerades han av de holländska myndigheterna som en fientlig utländsk medborgare. Han dog tragiskt 1942 när fartyget han transporterades på sänktes av japanska bombplan. Trots sin för tidiga död lämnade Spies ett bestående arv på Bali.
Efter Indonesiens självständighet 1945 fortsatte Ubud att växa som ett kulturellt centrum. Turismen började blomstra, och Ubud blev känt för sina konstgallerier, traditionella hantverksmarknader och kulturella evenemang. Ubuds palats, Puri Saren Agung, blev också en populär attraktion och plats för kulturella föreställningar.
Eat, Pray, Love
”Eat, Pray, Love” publicerades 2006 och blev snabbt en bästsäljare. Boken beskriver Gilberts resa genom Italien, Indien och Indonesien efter en smärtsam skilsmässa och en känsla av förlorad riktning i livet. Hennes resa är uppdelad i tre delar: njutningens jakt i Italien (Eat), andlig fördjupning i Indien (Pray), och slutligen sökandet efter balans och kärlek i Bali (Love).
Filmen, som släpptes 2010, hade Julia Roberts i huvudrollen som Elizabeth Gilbert. Filmatiseringen fångade essensen av Gilberts resa och visade upp de fantastiska landskapen och den rika kulturen på Bali, särskilt i Ubud.
Ubud och Ketut Liyer ,en av de mest minnesvärda delarna av både boken och filmen är Elizabeths möte med Ketut Liyer, en lokal medicinman och spåman i Ubud. Ketut Liyer spelar en central roll i Gilberts berättelse, eftersom det är hans förutsägelse som delvis driver henne att återvända till Bali.
Ketut Liyer förutspådde att Elizabeth skulle förlora alla sina pengar men senare få dem tillbaka, och att hon skulle återvända till Bali. Denna förutsägelse och Ketuts visdom blir en katalysator för Elizabeths fortsatta resa mot självupptäckt och balans.
Ketut Liyer var en verklig person som bodde i Ubud och blev internationellt känd tack vare ”Eat, Pray, Love”. Många besökare till Ubud har sökt upp honom för att få en glimt av den andliga vägledning han gav till Gilbert. Ketut Liyer gick bort 2016, men hans arv lever vidare genom de många berättelser och den inspiration han gav till besökare och lokalbefolkningen.
Ubuds traditioner lever vidare
Trots den ökande turismen har Ubud lyckats bevara mycket av sin traditionella charm och kulturella arv. Många familjer har fortsatt med sina traditionella hantverk och konstformer, vilket ger besökare en autentisk inblick i balinesiskt liv. Man ser hela tiden människor på väg till någon daglig ritual eller för att offra till de lokala hindu-gudarna. Dessutom har lokala och internationella initiativ bidragit till att skydda och främja Ubuds konstnärliga och kulturella traditioner.
Ubuds risterrasser
Risterrasserna på Bali, inklusive de i Ubud, är resultatet av en lång tradition av risodling som sträcker sig flera hundra år tillbaka i tiden. Denna odlingsmetod har utvecklats av de balinesiska bönderna för att maximera risproduktionen i öns kuperade terräng. Terrasserna byggdes med hjälp av enkla verktyg och mycket arbetskraft, och deras design reflekterar en djup förståelse för både miljön och jordbrukets behov.
Subak-systemet
En av de mest unika aspekterna av risterrasserna i Bali är Subak-systemet, ett traditionellt bevattningssystem som är avgörande för risodlingens framgång. Subak är inte bara en teknisk lösning för att fördela vatten, utan också en social och religiös institution. Detta system, som styrs av lokala bondekooperativ, säkerställer rättvis fördelning av vatten från floder och bäckar till risfälten.
Subak-systemet bygger på filosofin Tri Hita Karana, som betonar balansen mellan människor, natur och det gudomliga. Genom detta system säkerställs att vattnet fördelas rättvist och effektivt, vilket inte bara stöder jordbruket utan också främjar social sammanhållning och religiös praktik.
Med TEMA besöker vi Ubud på två av våra Indonesienresor. Läs mer om vårt Indonesien här.
