Asakusa – där Tokyo bad, handlade och roade sig Researtiklar
Asakusa är som tydligast tidigt på morgonen.
Kaminarimons stora röda lykta hänger över ingången, men ännu är det glest mellan besökarna. Jalusierna längs Nakamise-dori är stängda. Någon stannar framför rökelsekaret vid Sensō-ji, för röken mot ansiktet och fortsätter mot tempeltrappan.
Några timmar senare är samma plats fylld av skolklasser, pilgrimer, rickshawförare och resenärer som fotograferar lyktan. Butikerna säljer solfjädrar, sötsaker, lyckobringande föremål och traditionellt hantverk.
Det kan se ut som om religionen ligger längst in och handeln framför den.
I själva verket har de vuxit fram tillsammans.
Fiskarna och statyn i floden
Sensō-jis historia börjar enligt traditionen år 628.
Två bröder fiskade i Sumidafloden när de fick upp en liten staty av Kannon, medkänslans bodhisattva, i nätet. De kastade tillbaka den i vattnet, men statyn ska gång på gång ha återvänt.
Byns ledare förstod fyndets religiösa betydelse och gjorde sitt hem till en plats för tillbedjan. Enligt templets historieskrivning grundades den första egentliga tempelbyggnaden år 645.
Berättelsen går inte att verifiera som en historisk händelse. Men den binder samman tre krafter som har format Asakusa: floden, religionen och människorna som levde av vattnet.
Sensō-ji räknas som Tokyos äldsta etablerade buddhisttempel. Dess betydelse ökade under medeltiden, och 1590 utsåg Tokugawa Ieyasu det till ett tempel där böner skulle framföras för shogunatet.
Templet som byggde en stadsdel
När Edo växte till en av världens största städer blev Sensō-ji en viktig plats för pilgrimer och stadsbor.
Ett tempelbesök innebar sällan bara bön. Resan krävde mat, vila, handel och underhållning. Försäljare etablerade sig längs vägen, medan tehus och föreställningar lockade människor att stanna.
Under 1600-talet fick lokala invånare tillstånd att öppna butiker längs tempelvägen i utbyte mot att de hjälpte till att hålla området rent. Därmed lades grunden till Nakamise, handelsgatan mellan Kaminarimon och templets inre port.
Dagens butikslängor är senare rekonstruktioner, men principen är gammal: vägen till det heliga kantas av det världsliga.
En riskaka, en solfjäder eller ett lyckoföremål är inte ett avbrott i besöket. Handeln är en del av platsens historia.
Floden som gav Asakusa liv
Asakusa ligger i det som brukar kallas Tokyos shitamachi , den låga staden öster om den äldre stadskärnan.
Här var marken flack och genomkorsad av floder och kanaler. Sumidafloden band samman Edo med landsbygden och havet. Ris, trä, grönsaker, fisk och byggmaterial transporterades på vattnet.
Asakusa låg därför inte avsides. Området befann sig vid en av stadens viktigaste rörelseleder.
När människor anlände med båt var templets portar, marknaderna och nöjesställena nära. Floden förde in varor, men också berättelser, dialekter och nyheter från andra delar av landet.
Dagens vattenbussar följer en betydligt lugnare flod. Men från däcket blir Tokyos äldre geografi tydlig. Broarna avlöser varandra, medan lagerhusens och kajernas stad övergår i det moderna Tokyos kontor och bostadstorn.
Där bön och nöje möttes
I Asakusa låg religion och underhållning aldrig långt från varandra.
På och omkring tempelområdet uppträdde akrobater, berättare, musiker och kringresande artister. Besökarna kunde be om framgång, köpa något att äta och se en föreställning under samma utflykt.
Det var inte nödvändigtvis en motsägelse.
Japanska tempel och helgedomar fungerade ofta som offentliga mötesplatser. Festivaler, marknader och teater kunde bidra till att dra människor till religiösa områden.
Asakusa blev därför ett slags folkligt vardagsrum för Edo. Här möttes människor som annars levde i skilda delar av det starkt reglerade samhället.
Samhällets rangordning försvann inte vid tempelporten. Men i publiken kunde köpmän, hantverkare, samurajer och tjänstefolk dela samma föreställning.
När kabukiteatrarna flyttade till Asakusa
Kabuki föddes inte i Asakusa, men teaterformen fick en viktig period här.
Under Tenpōreformerna på 1840-talet försökte shogunatet begränsa lyx, nöjen och offentlig extravagans. Edos stora kabukiteatrar tvingades flytta från centrala delar av staden till Saruwaka-machi, öster om Sensō-ji.
Flytten var avsedd att samla och kontrollera teaterlivet. I stället stärkte den Asakusas ställning som nöjesområde.
Teaterbesöket började långt innan ridån gick upp. Gatorna fylldes av restauranger, försäljare, skådespelarporträtt och människor som kom för att se både föreställningen och varandra.
Saruwaka-machis teatervärld var aktiv i ungefär tre årtionden och blev en viktig bro mellan Edoperiodens kabuki och den moderna scenkonsten som senare växte fram i Tokyo.
Yoshiwara – nöjesstadens mörkare sida
Norr om Asakusa låg Yoshiwara, Edos statligt reglerade bordellkvarter.
Det ursprungliga Yoshiwara hade legat närmare Nihonbashi. Efter den stora branden 1657 flyttades verksamheten till stadens dåvarande utkant, i dagens Taitō. Det nya området omgavs av vallgravar och hade en kontrollerad ingång.
Yoshiwara hörde till samma större nöjesvärld som Asakusa, men låg inte inne på Sensō-jis tempelområde. Vägen genom Asakusa blev däremot en del av resan dit.
I konst och litteratur framställdes Yoshiwara som en värld av siden, skönhet och förfinade ritualer. De högst rankade kurtisanerna kunde påverka mode och bli berömda genom träsnitt.
Bakom denna bild fanns en hårdare verklighet.
Många kvinnor hade sålts eller bundits till verksamheten genom skulder. Rörelsefriheten var begränsad och livet reglerades av bordellernas ägare och myndigheterna.
Yoshiwara skapade konst, mode och litteratur, men vilade samtidigt på exploatering. Nöjesstaden erbjöd frihet åt vissa besökare genom att begränsa friheten för dem som arbetade där.
Asakusa blir det moderna Tokyos nöjescentrum
Efter Meijirestaurationen 1868 förändrades Tokyo snabbt.
Sensō-jis tidigare marker gjordes delvis om till offentlig park. Väster om templet utvecklades Asakusa Rokku, det sjätte området i parken, till en modern nöjeszon.
Här byggdes teatrar, varietéscener och restauranger. Elektriskt ljus, nya byggnadstekniker och importerade former av underhållning gav stadsdelen en framtidsprägel.
År 1890 öppnade Ryōunkaku, ”tornet som överträffade molnen”. Den tolv våningar höga byggnaden hade utsiktsplatser, butiker och Japans första elektriska hiss. Tornet blev ett landmärke för det nya Asakusa.
Det var ungefär vad Tokyo Skytree är för dagens flodlandskap: en byggnad som gjorde höjden till underhållning.
Ryōunkaku förstördes i den stora Kantōjordbävningen 1923. Men innan dess hade det hunnit göra Asakusa till ett skyltfönster för den moderna staden.
När filmen kom till Japan
Asakusa var också platsen där rörliga bilder blev ett folknöje.
Denkikan hade ursprungligen använts för att visa elektriska uppfinningar. År 1903 gjordes byggnaden om till Japans första permanenta biograf.
Filmen var ännu stum, men föreställningarna var inte tysta. En benshi stod vid duken, förklarade handlingen och gav röst åt rollfigurerna. De mest kända berättarna kunde vara lika stora publikmagneter som skådespelarna på filmen.
Fler biografer öppnade. Vid 1930 fanns ett stort antal filmvisningslokaler i Asakusa, och Rokku hade blivit ett centrum för den nya masskulturen.
Kabukins röster, varietéernas skämt och filmens bilder existerade sida vid sida.
Asakusa var inte bara platsen där Tokyo bevarade sin historia. Det var platsen där staden prövade framtidens nöjen.
Dåtidens Shinjuku
Under första delen av 1900-talet var Asakusa vad Shinjuku senare skulle bli: platsen dit människor gick när arbetsdagen var över.
Här fanns biografer, restauranger, barer, revyer och folklig teater. Asakusaoperan blandade västerländsk musik med japansk populärkultur och lockade en bred publik under åren före jordbävningen 1923.
Området var livligt, bullrigt och ibland vulgärt.
Det var också demokratiskt på ett sätt som de mer exklusiva stadsdelarna inte var. Underhållningen riktade sig till människor som inte hade råd med Ginzas eleganta varuhus eller de finaste teatrarna.
Asakusa sålde inte förfining.
Det sålde en kväll borta från vardagen.
Jordbävning, krig och återuppbyggnad
Den stora Kantōjordbävningen 1923 förstörde Ryōunkaku och stora delar av nöjesområdet.
Asakusa återhämtade sig, men nästa katastrof blev ännu mer omfattande. Under bombningarna av Tokyo 1945 förstördes stora delar av stadsdelen. Även Sensō-jis huvudhall och flera andra byggnader gick förlorade.
Efter kriget återuppfördes templet med hjälp av donationer. Den nya huvudbyggnaden stod klar 1958 och Kaminarimon återuppbyggdes 1960.
Rekonstruktionerna innebär att mycket av det som i dag ser gammalt ut egentligen är yngre än Tokyos efterkrigshus.
Men det gör inte platsen mindre historisk.
I Japan ligger kontinuiteten inte alltid i originalmaterialet. Den finns i ritualerna, användningen och beslutet att bygga upp igen. Sensō-ji är gammalt därför att människor fortsatt att komma hit, även när byggnaderna har brunnit och återuppförts.
När nöjeslivet flyttade västerut
Efter kriget återvände teatrar, biografer och revyer till Asakusa. Men stadens tyngdpunkt höll på att förändras.
Nya järnvägsknutar och nöjesområden växte fram i Shinjuku, Shibuya och Ikebukuro. De kunde erbjuda modernare biografer, större varuhus och bättre förbindelser till de snabbt växande förorterna.
Asakusa började uppfattas som gammaldags.
Det var inte längre platsen där framtiden först anlände. I stället blev stadsdelen förknippad med traditionell underhållning, äldre publik och minnet av ett folkligt Tokyo.
Allt försvann dock inte. Asakusa Engei Hall håller fortfarande traditioner som rakugo , komiskt berättande, levande. På en scen med få rekvisita skapar berättaren en hel värld med rösten, en solfjäder och en handduk.
Det är en anspråkslös konstform som passar Asakusa.
Stadsdelen har alltid vetat att en stark berättelse kan vara mer värd än en storslagen kuliss.
Sanja Matsuri – när gatorna tar över
Varje vår förändras området kring Sensō-ji under Sanja Matsuri.
Festivalen är knuten till Asakusa Shrine och hedrar de två fiskare som enligt legenden fann Kannonstatyn samt byledaren som förstod dess betydelse.
Under festivalen bärs flyttbara helgedomar, mikoshi , genom gatorna. Grupperna ropar i takt medan helgedomarna gungar över deltagarnas axlar.
Det är lätt att uppfatta festivalen som en färgstark parad. Men den berättar också vem som äger traditionen.
Sensō-ji är ett stort och internationellt besöksmål. Sanja Matsuri tillhör i hög grad kvarteren, föreningarna och familjerna som förbereder festivalen och bär dess helgedomar.
Under några dagar blir Asakusa inte en historisk stadsdel som visas upp för en publik.
Stadsdelen blir själv aktör.
Smaken av Asakusa
Maten i Asakusa är nära förbunden med områdets historia som utflyktsmål och nöjeskvarter.
Här behövdes mat som kunde serveras till pilgrimer, teaterbesökare och människor på väg mot floden. Tempura, sobanudlar, ål och sötsaker blev en del av den lokala matkulturen.
Tempura hade utvecklats som snabbmat i Edo. Fisk och skaldjur doppades i smet och friterades för att kunna säljas varmt och snabbt. I Asakusa lever traditionen vidare på restauranger där tempuran serveras med ris eller sobanudlar.
Längs Nakamise säljs också riskakor, fyllda bakverk och andra sötsaker. Alla produkter är inte urgamla, och några har skapats för dagens turistpublik.
Men själva handlingen är historisk: att äta något på vägen mellan stadens nöjen och templets portar.
Den gyllene flamman på andra sidan floden
Från Asakusas strand syns en av Tokyos mest omdiskuterade byggnadsdetaljer.
På andra sidan Sumidafloden, i stadsdelen Sumida, ligger Asahis huvudkontor och Super Dry Hall. Kontorsbyggnadens form och gyllene överdel för tankarna till ett ölglas med skum.
Bredvid ligger Philippe Starcks svarta byggnad med den stora gyllene Asahi Flame på taket. Skulpturen färdigställdes 1989 och skulle symbolisera företagets brinnande energi.
Tokyoborna har föreslagit andra tolkningar.
Den liggande formen har fått mindre högtidliga smeknamn och jämförs ofta med något som knappast hör hemma i en officiell företagslogotyp.
Det är ett typiskt möte mellan arkitektens avsikt och stadens humor.
Byggnaderna ligger inte i Asakusa. Men från flodstranden har de blivit en självklar del av stadsdelens moderna utsikt.
Så läser du Asakusa under besöket
Börja vid Kaminarimon och gå långsamt genom Nakamise.
Titta inte bara på varorna. Se hur handeln leder rörelsen fram mot templet och hur det heliga och kommersiella delar samma axel.
Vid Sensō-ji går det att följa ritualerna: röken från rökelsekaret, vattnet vid reningsfontänen och händerna som förs samman framför huvudbyggnaden.
Fortsätt västerut mot Rokku. Där blir Asakusas andra historia synlig. Dagens nöjeslokaler är färre, men gatorna berättar fortfarande om teatrar, biografer och Ryōunkakus försvunna torn.
Gå sedan mot floden. Där möts Sensō-jis gamla berättelse och det moderna Tokyo. Vattenbussarna lägger till nedanför broarna, den gyllene flamman ligger på andra sidan och Tokyo Skytree reser sig bakom husen.
Under körsbärsblomningen kantas delar av Sumidaparken av blommande träd. Men floden är värd att besöka även utan rosa kronblad. Det var vattnet som gjorde Asakusa möjligt från början.
Asakusa blir aldrig bara historia
Asakusa är inte Tokyos bäst bevarade gamla stadsdel.
Bränder, jordbävningar och bombningar har förstört nästan alla äldre byggnader. De röda portarna och tempelhallarna är till stor del rekonstruktioner.
Ändå känns historien starkare här än i många miljöer med äldre arkitektur.
Det beror på att Asakusa fortfarande används på sätt som förbinder platsen med dess förflutna. Människor ber, handlar, äter, ser föreställningar och samlas till festival.
Besökarna gör ungefär det människor har gjort här i flera hundra år.
Byggnaderna har bytts ut. Rörelsen mellan det heliga och det världsliga består.
Upplev Asakusa med TEMA
Asakusa besöks under rundresan Japan – från Tokyo till Hiroshima . Resan fortsätter från Tokyo genom de japanska alperna och Kanazawa till Kyoto, Hiroshima och Osaka.
Artikeln Tokyo – nudlar, neon och stilla tempel ger en bredare bild av huvudstadens olika stadsdelar, matmiljöer och historiska lager.
På sidan Resor till Japan med TEMA finns samtliga aktuella Japanresor samlade.
Publicerad den 22 juli 2026
