Drakens Ryggrad – södra Kinas spektakulära risterasser Reseberättelser
”Drakens Ryggrad” utgörs av risterrasserna i Longji/Longsheng-distriktet i den autonoma regionen Guangxi i Kina. Fältens virvlande och intrikata mönster är lockande året runt, även om jag måste erkänna att jag ännu inte sett fälten täckta av snö. När jag jobbar för reseföretaget TEMA anses vistelsen här ofta vara en höjdpunkt, oavsett årstid.
Bergskedjan ser ut som drakens ryggrad och risfälten är drakens fjäll. Yao och Zhuang-folket byggde dessa terrasser för över 600 år sedan, ofta på grund av konflikter som tvingade dessa folk att flytta högre upp i bergen. Om du inte kunde odla ditt ris på låglandet, då var du tvungen att göra det på höglandet.
Med den nya motorvägen från Guilins flygplats tar det bara cirka 1 timme och 15 minuter att köra till huvudparkeringen där du måste byta till en lokal buss för att börja klättra uppför berget till olika populära natursköna platser och byar.
Från byn Ping An åker man med den lokala bussen på en kurvig och krokig väg i ungefär 40 minuter tills man når den punkt där du börjar gå. Det finns ingen brist på försäljare som säljer rökt fläsk, lokalt te, alla typer av billiga souvenirer och hantverk på din promenad. Kycklingar och ankor korsar gatan medan du kan titta ut på en utsikt där molnen berör fälten som sträcker sig från floden upp till cirka 1000 meter över havet.
Det är en så trevlig kontrast att komma hit efter att ha besökt megastäder som Peking och Xian. Risfälten är en fröjd för ögat när det är nära skördetid i september och oktober, då känns det som ett hav av gula risplantor som “kowtowar “ för sina gäster..
Det är en tid på året då vädret ofta är soligt och temperaturen lite svalare. Men sommarens mjuka gröna färger ger känslan av en aldrig falnande grön matta. Sedan skapar de dramatiska tropiska regnet ett spektakel av molnporr och dimma.
För vissa besökare är den tidiga våren vackrast, när fälten är fyllda med vatten som speglar himlen. Då är inte riset i sig är den dominerande faktorn. Innan riset planteras kan du se hur lokalbefolkningen letar grodor i vattnet. Här odlas alternativa grödor som kål, och man ser även passionsfruktsrankor på åkrarna.
Zhuang och Yao – folkslagen i bergen
Zhuangfolket är den största etniska minoriteten i Kina, och de bebor huvudsakligen den autonoma regionen Zhuang i Guangxi, och delar av Yunnanprovinsen. De uppgick till 16-18 miljoner i början av 2000-talet. Zhuangfolket talar dialekter relaterade till Tai-språket. De är avlägsna kusiner till thailändarna i Thailand och har pressats söderut när de varit i konflikt med hankineserna historiskt.
Zhuangfolket är mycket väl integrerat och blandat med hankineser i städerna nuförtiden. Men på landsbygden kan du se deras distinkta kläder och kultur mer i detalj. Zhuangfolket hade inget eget skrivet språk så regeringen hjälpte dem att få ett slags latiniserat alfabet på 1950-talet.
Gruppen yao-folk som är hemmahörande i bergen och andra delar av södra Kina är idag är ungefär tre miljoner till antalet. De så kallade röda yao-kvinnorna som bor i Longji är kända för sitt långa silkeslena hår. Några av dem med hår som är nästan 2 meter långt. De hävdar att de äter en hälsosam kost och tvättar håret med ett speciellt schampo gjord av ris och vatten. Ogifta kvinnor sticker in sitt hår i en huvudduk; gifta kvinnor har en insvept stil med som en stor bulle framtill.
Mat i Longji
Befolkningen i Guangxi är kända för att äta allt på fyra ben. Du kan hitta hundkött, orm och bamburåttor på menyn. Det behöver du dock inte äta. Det finns en kulinarisk tradition med syrligt, och lite kryddigt här. I byn vi bor producerar de utmärkt chiliolja. Men prova den aptitretande auberginen, varianter av taro, små bitar av salt tofu, eller varför inte prova ölfisk, Longji Bamboo-rice och stekta nudlar i Guilin-stil.
Läs mer om den Stora Kinaresan med TEMA här.
