Drömmen om Japan Researtiklar
Det är midsommarafton, och någonstans långt norrut i Japan reser sig en svensk midsommarstång.Platsen heter Sweden Hills och ligger i Tobetsu på Hokkaido, Japans nordö. Husen har faluröda drag, gatorna bär skandinaviska namn och vänskapsbanden med Leksand märks inte bara som en artig gest på ett kommunkontor. Här firas midsommar med en nästan rörande noggrannhet.
Det är egentligen inte särskilt märkligt.
Ritualer spelar en stor roll i Japan. Gör man något, gör man det ordentligt. Har man en vänort i Dalarna, då får midsommaren vara midsommar. Inte ungefär. Inte lite lagom exotiskt. Utan med känsla för formen, årstiden och den gemensamma handlingen.
Det är också där en av de tydligaste likheterna mellan Sverige och Japan börjar: kärleken till årstiderna.
I Japan är naturens växlingar inte bakgrund. De är huvudpersoner. Våren kommer med körsbärsblomningen, sakura, som varje år följs nästan som en nationell väderhändelse. Blomningen är vacker, men den är också mer än vacker. Den påminner om förgänglighet, början, slut och om hur kort det mest efterlängtade ofta varar.
Sedan följer azaleor, blåregn och iris. Sommaren blir fuktig, grön och intensiv. Hösten kommer med lönnarnas glödande röda och orange blad. Vintertid beundras snöns sätt att lägga sig över tempeltak, tallar och bambugräs. Det finns till och med ett ord för att dricka sake medan man betraktar snön: yukimisake.
I Japan räcker det sällan att något bara händer.
Det ska uppmärksammas.
Och helst ges en form.
Att se med hjärtat
Japan beskrivs ibland som gudarnas öar. Det är inte svårt att förstå varför. Shinto, Japans inhemska religion, ser det heliga i naturen, i bergen, träden, stenarna, vattnet och platsen. Världen är inte död materia. Den är besjälad, eller åtminstone värd uppmärksamhet.
Det präglar också blicken.
Japaner har ofta en förmåga att se tingen med hjärtat. Att bli rörda av naturens skiftningar. Att låta en blomma, ett löv, en trädgård eller ett första snöfall bära större betydelse än sin fysiska form.
Samtidigt finns en stark pliktkänsla i vardagen. Den märks överallt. I tågvärdens bugning. I taxichaufförens vita handskar. I hotellpersonalens exakta rörelser. I städpatrullen som får ett shinkansentåg skinande rent på några minuter innan nästa avgång.
Det kan låta som en kliché. Men som besökare är det svårt att inte fascineras av yrkesstoltheten. Många tar sin uppgift på största allvar, oavsett om det handlar om att köra snabbtåg, slå in ett paket på ett varuhus eller servera en skål nudlar på en liten restaurang under järnvägsspåren.
I Japan kan omsorg vara en samhällsform.
Kontrasternas land – på riktigt
Japan kallas ofta kontrasternas land. Det är en sliten formulering, men i det här fallet finns det skäl till att den överlevt.
Här kan ett brudpar vigas enligt urgamla shinto-riter i ett tempelområde, samtidigt som skyskraporna reser sig bakom portarna. Ett snabbtåg kan susa förbi i närmare 300 kilometer i timmen, medan gamla träslott, tehus och stenlyktor påminner om en helt annan tidsrytm.
I Kyoto skapas trädgårdar för meditation, stillhet och teceremoni. I Tokyo blinkar spelhallar, varuhus och reklamskärmar mot natten. Utanför restauranger står plastmodeller av maten i glasmontrar, utförda med en precision som nästan gör dem mer perfekta än själva rätten.
Och ändå är Tokyo påfallande tyst för att vara en av världens största städer. Trafiken finns där, människorna finns där, tempot finns där. Men staden saknar ofta den aggressiva ljudnivå som präglar många andra metropoler. Man kan stå i Shinjuku eller Ginza och känna att allt rör sig, men utan att allt skriker.
Det är typiskt Japan.
Överväldigande och behärskat på samma gång.
Inte bara exotiskt
Det är lätt att förfalla till exotismer när man skriver om Japan. Robotar, neonskyltar, geishor, tempel, varuautomater, körsbärsblomning och märkliga kaféer. Allt finns där. Men Japan är inte ett kuriosakabinett.
Det är en av världens mest avancerade industrinationer. Efter andra världskrigets förstörelse genomförde landet ett ekonomiskt mirakel som förändrade både Asien och världsmarknaden. Japanska bilar, kameror, elektronikprodukter, spel, design och tekniska lösningar blev en del av människors vardag över hela världen.
Samtidigt finns vardagsbilder som nästan känns overkliga.
En glassförsäljare som lämnar sin frysbox olåst. Ett barn som tar tunnelbanan på egen hand. En kvarterspolis vars viktigaste uppgift ofta är att visa vilsna personer rätt väg. Ett samhälle där trygghet inte bara är statistik, utan något man märker i kroppen när man rör sig genom staden.
Det betyder inte att Japan är problemfritt. Inget land är det. Här finns åldrande befolkning, hårda arbetsnormer, social press och politiska frågor som inte alltid syns vid första besöket.
Men som resmål har Japan en sällsynt förmåga att låta besökaren möta flera världar samtidigt.
Det är framtid och tradition.
Ordning och fantasi.
Naturlyrik och industriell precision.
Stillhet och elektriskt ljus.
Den japanska drömmen
För mig är det just mötet mellan allt detta som gör Japan så starkt.
Midsommar i Sweden Hills. Sakura i Tokyo. Snö över Hokkaido. Shinkansen mellan storstäderna. Tempelrök i Kyoto. Plastmat i restaurangfönster. Tysta tågperronger. Glödande lönnar. En perfekt inslagen present. En skål ramen efter en lång dag.
Japan är inte ett land man blir färdig med.
Det byter ansikte med årstiderna. Det växlar mellan disciplin och lekfullhet, mellan högtid och vardag, mellan det urgamla och det ännu inte uppfunna.
Den japanska drömmen ser olika ut för olika människor.
För mig börjar den ofta i detaljerna.
Och slutar i förundran.
/Per Sundberg
Upplev Japan med TEMA
Följ med TEMA till Japan och möt landet genom årstider, tempel, trädgårdar, snabbtåg, städer, landskap och kunnig reseledning.
