En kväll i nya Saigon Reseberättelser
Karavanerna med tutande motorcyklar som letar sig som ljusspår från en kamera i alla väderstreck har inte upphört. De har bara kompletterats med mer bilar. I skrivande stund år 2020 har Vietnam en tillväxt på 7% och ett ekonomiskt självförtroende på 500%. Landet har fördelen av att inte ligga i handelskrig med vare sig Kina eller USA och har bra handelsavtal med EU, Korea och Japan. Vietnam har blivit hela världens fabrik. Ho Chi Minh city är en gigantisk byggarbetsplats. Bitexco och Landmark 81 är skyskrapor som omdefinierat stadsbilden.
Saigon planerades av fransmännen för att ha max en miljon invånare. Nu skall gatorna breddas, fler filer skall till, och en tunnelbana är under konstruktion.
Från gatuhörnet känner jag lukten av baguetter. Jag ser en ostdisk och fransk leverpastej. I ett annat hörn säljer de rostad anka. Röken från ett förfädersaltare strilar sig långsamt upp för att sen försvinna i Saigons avgaser. Nya neonljus lyser upp staden på ett relativt trivsamt sätt. Ett gäng tidsenligt klädda ungdomar i blonderade frisyrer hänger på sina hondor utanför KFC. En av de få amerikanska snabbmatskedjor som gör vinst i ett land som redan har fantastisk billig och ofta nyttig snabbmat.
Nu springer jag över gatan. Hela hondahorden har nämligen fått grönt ljus. Trang Hung Dao, den vietnamesiske hjälten som stoppade mongolerna på 1280-talet ser hjälplöst på när jag jagas över gatan. Den ”gyllene horden” var ingen match, men hondor nej det är inget för Trang. Funderar på om hondornas förare vet vem Trang var och varför han står som staty där han står?
Det börjar regna och jag söker skydd under en markis.
Jag går vidare mot Le Loi gatan. Gatan är döpt efter en hjälte som gjorde slut på kinesisk styre i landet 1428. Här finns ännu fler affärer, gallerior, och caféer.
En bjärt kontrast är den dam i vietnamesisk konformad hatt som sitter med bambuoket över axlarna. Oket med sin S form påminner om landets egen form på kartan.
Nu öser regnet ned igen. Jag fotograferar Hotel de Ville i regnet. Till och med farbror Ho som står staty blir blöt idag. Jag plumsar fram genom vattnet i det tropiska regnet på ”det väpnade upprorets gata”- Dong Khoi. En gång i tiden hette gatan frihetsgatan och en gång Rue Catinat från det franska skepp som tvingade Vietnam till att bli en fransk koloni. Svänger snabbt av och ser det bekanta ljuset från kristallkronorna i vårt smart belägna hotell. – Good evening sir säger dörrvakten. Jag tar mig snabbt upp på rummet och låter en klassisk Pho, vietnamesisk nudelsoppa bli kvällens måltid med utsikt mot det nya Saigon.
