The Odyssey – vägen till Homeros Grekland Researtiklar
Christopher Nolans The Odyssey för Homeros nästan 3 000 år gamla epos tillbaka till bioduken. Inspelningsplatserna leder till Peloponnesos grottor och borgar, men Odysseus värld finns också i Mykenes murar, Korfus olivlundar och Zakynthos höjder. Här möts film, myt och historia – och en resa genom Grekland får berättelsen att lämna bioduken och bli till landskap.
När filmen möter Peloponnesos
Vid Peloponnesos sydvästra kust sluter sig den ljusa sanden kring Voidokilias nästan cirkelrunda vik. Innanför klippuddarna ligger vattnet grunt och stilla. Utanför öppnar sig Joniska havet.
I kalkstenshöjderna ovanför stranden finns Nestors grotta. Christopher Nolan använde området för scenerna med cyklopen Polyfemos. Filmteamet arbetade också vid Almyrolakastranden, Methonis borg och Akrokorinthos, den befästa höjden ovanför Korinth. Filmen hade svensk biopremiär den 17 juli 2026.
Valet av platser är lätt att förstå. Methonis murar går ända ut mot havet. Från Akrokorinthos syns vägar, berg och kust långt nedanför. Vid Voidokilia ryms både den skyddade stranden och den öppna horisonten i samma blick.
Den motsättningen driver hela Odysséen . Havet är vägen hem, men också det som hindrar Odysseus från att komma dit. Färden från Troja till Ithaka växer till tio år av stormar, felsteg och gudomliga ingripanden.
Nolans film spelades in i flera länder. Grekiska stränder och fästningar fogades samman med landskap från bland annat Italien, Marocko, Island och Skottland. Resultatet är ingen geografiskt exakt antik värld, utan en filmisk version av Medelhavet.
Det är en viktig skillnad. Den som reser i Odysseus spår möter sällan en plats som med säkerhet kan kopplas till ett bestämt äventyr. Däremot finns terrängen kvar: bergen som styr färdvägarna, borgarna som vakar över slätterna och havet som fortfarande kan ändra karaktär på några minuter.
Peloponnesos bakom filmens bilder
Peloponnesos binds samman med det grekiska fastlandet vid Korinth. Söder om näset delas halvön upp av berg, dalgångar och långa kuster. Vägarna går genom olivodlingar, över torra höjdryggar och ned mot samhällen som i århundraden har levt med havet som både färdväg och gräns.
Här placerade de antika berättarna flera av hjältesagornas mäktigaste riken. Nestor hörde hemma i Pylos, Menelaos förknippades med Sparta och Agamemnon var enligt myten kung i Mykene.
TEMAs Klassiska Grekland besöker inte inspelningsplatserna vid Voidokilia och Methoni. Resan går däremot genom samma halvö, med Olympia, Mistra, Epidauros och Mykene som centrala stopp.
Det ger en djupare förbindelse med berättelsen än en ren rundtur bland filmkulisser. I Olympia framträder religionens och tävlingarnas betydelse i den antika världen. I Epidauros visar teatern hur konflikter, makt och familjetragedier blev gemensamma berättelser. I Mykene kommer resan nära den bronsålderskultur som senare gav Homeros hans kungar, borgar och krig.
Genom Lejonporten i Mykene
Mykene ligger högt över Argolisslätten. Redan på vägen upp blir platsens läge begripligt. Härifrån gick det att bevaka förbindelserna mellan inlandet, Korinth och kusten.
Den naturliga vägen in i citadellet leder genom Lejonporten. Ovanför öppningen står två stora kattdjur vända mot en mittpelare. Porten restes under den sena bronsåldern och har mött besökare i mer än 3 000 år.
Murarna består av väldiga stenblock. Senare greker ansåg att vanliga människor omöjligen kunde ha byggt dem. De måste ha rests av cykloper. Därifrån kommer ordet cyklopisk, som fortfarande används om murverk av ovanligt stora block.
Innanför låg ett av den mykenska världens viktigaste palatscentra. Här fanns bostäder, förråd, verkstäder, gravar och en administration som kontrollerade varor och människor. Platsens betydelse blev så stor att hela epoken och civilisationen fick namn efter Mykene.
Sedan börjar osäkerheten.
Agamemnon är Mykenes kung i den mytiska traditionen och ledare för den grekiska hären vid Troja. Arkeologin visar att här fanns ett rikt och befäst maktcentrum, men den kan inte bekräfta att Homeros Agamemnon var en historisk person.
Det är just spänningen mellan det säkra och det osäkra som gör platsen så stark. Mykene bevisar inte hjältesagorna. Ruinerna visar däremot att berättelserna har vuxit fram ur en värld där mäktiga kungasäten, omfattande handel och konflikter över havet faktiskt existerade.
Agamemnons öde blir dessutom en mörk spegelbild av Odysseus. Han överlever kriget men mördas efter hemkomsten. Att nå hamnen är alltså inte samma sak som att återfå sitt gamla liv.
Det grekiska ordet nostos betyder hemkomst. I Odysséen är hemkomsten mer än en geografisk förflyttning. Odysseus måste nå Ithaka, återta sin plats och bli igenkänd av dem som fortfarande minns honom. Efter tjugo års frånvaro är frågan inte bara om han kommer hem, utan vad som finns kvar att komma hem till.
Korfu och främlingen på stranden
Från Peloponnesos torrare stenlandskap leder berättelsen vidare ut i Joniska havets grönare övärld.
På Korfu breder olivlundarna ut sig över sluttningarna. Cypresser reser sig mellan byarna, och stigarna öppnar sig mot små hamnar, ljusa klippor och vikar där båtarna tycks sväva över klart vatten.
Korfu har sedan antiken förknippats med Scheria, fajakernas land i Odysséen . Enligt den lokala traditionen är det här den skeppsbrutne Odysseus möter kungadottern Nausikaa före den sista färden hem. Kopplingen är väl etablerad, men den är inte arkeologiskt bevisad. Scheria kan lika gärna vara ett diktat land som lånat drag från verkliga platser.
I berättelsen har Odysseus förlorat sitt skepp, sina följeslagare och nästan alla yttre tecken på den kung han en gång var. Utmattad tar han skydd nära stranden. Där möter han Nausikaa, som ger främlingen kläder och visar hur han ska söka hjälp vid hovet.
Scenen saknar cykloper och sirener, men hör till eposets viktigaste. Den handlar om xenia , den grekiska gästfrihetens sociala och religiösa plikt. Främlingen ska först få mat, vatten och vila. Frågorna om namn och ursprung kommer senare.
Fajakernas mottagande står i skarp kontrast till situationen på Ithaka. Där har Penelopes friare tagit över Odysseus hus, förbrukat hans förråd och förvandlat gästfriheten till ett långvarigt övergrepp. I Homeros värld avslöjar uppförandet vid matbordet ofta mer om en människa än insatsen på slagfältet.
På TEMAs Vandring på Korfu går färden genom byar, olivlundar och cypresser, längs kusten och vidare mot Paleokastritsa. En båtutflykt leder också till Paxos och Antipaxos.
Någon vetenskapligt fastställd Nausikaastrand finns inte att fotografera. Korfu erbjuder något mindre enkelt men mer intressant: en ö där berättelsen om den skeppsbrutne främlingen fortfarande känns möjlig.
När stigen lämnar olivlundarna och havet plötsligt ligger öppet nedanför blir Scheria mer än ett namn i en gammal dikt. Landskapet ger en fysisk erfarenhet av avstånd, utsatthet och lättnaden över att till sist nå land.
Zakynthos i Odysseus hemmavärld
Längre söderut ligger Zakynthos. Västkusten faller brant mot havet, medan inlandet präglas av olivlundar, vinodlingar och lägre berg.
Här är kopplingen till Odysséen mindre dramatisk men mer direkt. Homeros nämner det skogklädda Zacynthos tillsammans med Ithaka, Same och Dulichion. Män från ön finns också bland Penelopes friare.
Zakynthos är alltså inte platsen för ett av Odysseus berömda möten med monster eller trollkvinnor. Ön tillhör i stället hans hemmavärld – det nät av öar och samhällen som fortsätter att förändras medan han är borta.
På TEMAs Vandring på Zakynthos går stigarna genom odlingslandskap, olivlundar och höjder mot skyddade badvikar. Till fots framträder en annan ö än den som oftast syns på bilder från de mest berömda stränderna: stenhus, mindre samhällen och långa sträckor där havet först bara anas mellan träden.
Filmens Ithaka ligger västerut
Nolans film gör en oväntad geografisk förflyttning. Den sicilianska ön Favignana fick gestalta Ithaka.
Favignana ligger väster om Sicilien och präglas av gamla kalkstensbrott, låga klippor och vikar där vattnet skiftar mellan grönt och mörkblått. På ön användes bland annat den högt belägna borgen Santa Caterina i filmens bild av Odysseus hem.
Favignana är förstås inte Homeros belagda Ithaka. Filmens uppgift är att skapa en övertygande plats, inte att avgöra en geografisk diskussion som har pågått sedan antiken.
Valet säger ändå något om berättelsens mål. Ithaka behöver inte vara Medelhavets rikaste eller vackraste ö. Den måste kännas avskild, utsatt för havet och tillräckligt starkt förbunden med en människa för att hon ska längta dit genom år av motgångar.
Favignana ingår också i TEMAs Vandring på västra Sicilien . Där möter filmens landskap en annan del av Medelhavets historia, med kuststigar, kalkstensklippor och spår efter de kulturer som under årtusenden har rört sig mellan öarna.
När filmen slutar börjar resan
The Odyssey ger Homeros epos nya ansikten och vyer. Platserna i Grekland ger berättelsen ett annat slags djup.
Vid Mykenes murar framträder den bronsåldersvärld som senare generationer omvandlade till hjältesaga. På Korfu lever tanken på Scheria kvar, trots att platsbestämningen är osäker. Zakynthos visar att flera av diktens ortnamn fortfarande finns på kartan. På Favignana har filmen skapat sitt eget Ithaka.
Ingen av platserna kan ensam göra anspråk på Odysseus hela resa. Odysséen rör sig mellan kända öar och diktade riken, mellan vardagliga måltider och gudomliga ingripanden. Det verkliga och det fantastiska lånar trovärdighet av varandra.
Därför behöver resan inte följa filmkamerans exakta positioner. Det räcker att gå genom Lejonporten, följa en stig under Korfus olivträd eller se Joniska havet öppna sig från Zakynthos höjder.
Filmen visar hur Odysseus värld kan se ut. Resan genom Grekland förklarar varför den fortfarande känns möjlig.
Läs mer om Grekland
Klassiska Grekland – Aten, Meteora, Delfi, Olympia och Mykene
Vandring på Korfu
Vandring på Zakynthos
Vandring på västra Sicilien
Vandring i Grekland – välj rätt ö
Res till Grekland med TEMA
Upptäck TEMAs aktuella resor till Grekland , från Peloponnesos arkeologiska platser till vandringar bland de joniska öarnas byar, olivlundar och kustlandskap.
