En kväll i nya Saigon Reseberättelser
Den här reseberättelsen skrevs i Saigon år 2020. Texten har uppdaterats i juli 2026, men tidsbilden och berättarens perspektiv har bevarats. Tunnelbanan som fortfarande byggdes när texten skrevs öppnade för trafik först i december 2024.
Motorcyklarnas Saigon
Karavanerna av tutande motorcyklar har inte upphört. De letar sig fortfarande genom staden som ljusspår från en kamera, åt alla väderstreck och i alla väder. De har bara kompletterats med allt fler bilar.
I skrivande stund, år 2020, kommer Vietnam ur ett år med en ekonomisk tillväxt på närmare sju procent och ett ekonomiskt självförtroende på 500 procent. Landet står utanför själva handelskonflikten mellan Kina och USA och har samtidigt stärkt sina handelsrelationer med EU, Sydkorea och Japan.
Vietnam håller på att bli en av hela världens viktigaste fabriker.
Ho Chi Minh-staden är en gigantisk byggarbetsplats. Bitexco Financial Tower och Landmark 81 är skyskrapor som redan har ritat om stadsbilden. Nya bostadshus, kontor, köpcentrum och trafikleder fortsätter att växa fram.
Det franska Saigon byggdes för en betydligt mindre befolkning än den som i dag ska ta sig fram genom staden. Gator breddas, nya filer tillkommer och en tunnelbana håller på att byggas under några av de mest trafikerade kvarteren.
Saigon eller Ho Chi Minh-staden?
Efter Vietnams återförening döptes staden officiellt om till Ho Chi Minh-staden. Det gamla Saigons centrum ligger till stor del i dagens distrikt 1, men i folkmun säger många fortfarande Saigon om både innerstaden och hela metropolen.
Själv fortsätter jag att säga Saigon.
Det är härligt att uppleva staden med alla sinnen, trots avgaserna, oljudet och de spruckna trottoarerna. Doften av mat blandas med rökelse, fuktig asfalt och avgaser. Överallt hörs motorerna, tutorna och rösterna från gatuförsäljarna.
Hur tar man sig över gatan?
Men hur kommer man egentligen över en gata i Saigon?
Det klassiska rådet är enkelt: Börja gå och stanna inte.
I verkligheten handlar det snarare om att gå och nästan stanna. Känn av läget. Sök ögonkontakt. Rör dig långsamt och förutsägbart, men stanna helst inte helt.
Som vanligt vinglar cyklar, hondor, cyklos och en och annan VinFast förbi. VinFast är Vietnams eget bilmärke. Företagets första modeller presenterades vid bilsalongen i Paris 2018, där både David Beckham och Miss Vietnam deltog.
Ett eget bilmärke är ännu ett tecken på Vietnams växande ekonomiska självförtroende.
Baguetter, leverpastej och rostad anka
Från ett gatuhörn känner jag doften av nygräddade baguetter. Jag ser en ostdisk och fransk leverpastej. I ett annat hörn säljs rostad anka.
Det franska arvet finns kvar, men har sedan länge fått en vietnamesisk form.
Röken från ett förfädersaltare stiger långsamt uppåt innan den försvinner i Saigons avgaser. Neonljusen tänds och speglas i gatan.
Ett gäng tidsenligt klädda ungdomar med blonderade frisyrer hänger på sina hondor utanför KFC. Den amerikanska snabbmatskedjan möter hård konkurrens i ett land som redan har billig, smakrik och ofta betydligt bättre snabbmat.
Bakom restaurangen står ett högt, smalt och rosa hotell.
Den här typen av hus brukar kallas tubhus. Deras form förklaras bland annat av smala tomter och av att fastigheter historiskt beskattades efter fasadens bredd mot gatan. Husen växte därför på höjden och djupet i stället.
Resultatet är en byggnadstyp som fortfarande präglar de vietnamesiska städerna.
En nationalhjälte mitt i trafiken
Nu börjar jag gå över gatan.
I samma ögonblick får hela hondahorden grönt ljus.
Den vietnamesiske nationalhjälten Trần Hưng Đạo ser hjälplöst på från sin staty. På 1200-talet ledde han det vietnamesiska försvaret mot mongolernas invasionsarméer. Nu står han mitt i det moderna Saigon och betraktar stadens betydligt mer svårförutsägbara kavalleri.
Den gyllene horden var tydligen ingen match. Hondor är något helt annat.
Jag funderar på hur många av motorcyklisternas förare som vet vem Trần Hưng Đạo var och varför han står där.
Sedan börjar det regna och jag söker skydd under en markis.
Doften av kaffe på Ben Thanh-marknaden
När regnet har lättat går jag vidare till den stora Ben Thanh-marknaden.
I de täta gångarna blandas doften av kryddor, mat, tyger och människor. Genom den fuktiga luften tränger aromen av vaniljrostat kaffe.
Jag köper 300 gram och längtar genast hem till min kaffebryggare.
Utanför marknaden fortsätter jag mot Le Loi-gatan. Den är uppkallad efter kejsaren och nationalhjälten Lê Lợi, som besegrade den kinesiska Mingdynastins styrkor och blev kejsare år 1428.
Här finns ännu fler affärer, gallerior och kaféer. Märkesbutikerna för Vietnams växande och köpstarka medelklass är definitivt fler än för bara några år sedan.
Ett bambuok bland märkesbutikerna
En bjärt kontrast är kvinnan som sitter vid gatan med den vietnamesiska konformade hatten, nón lá , på huvudet och ett bambuok över axlarna.
Okets böjda form påminner om Vietnams egen långsmala S-form på kartan. I korgarna ligger någon sorts kålväxt till försäljning.
Kontrasten mot märkesbutikerna är tydlig, men i Saigon existerar världarna sida vid sida. Det gamla försvinner inte nödvändigtvis när det nya kommer. De får helt enkelt försöka få plats på samma trottoar.
Från Rue Catinat till Dong Khoi
Nu öppnar sig himlen igen.
Jag fotograferar det gamla Hôtel de Ville, dagens stadshus, genom regnet. Till och med farbror Ho, som står staty framför byggnaden, blir blöt i dag.
Vattnet stiger snabbt längs trottoarerna och jag plumsar vidare på Dong Khoi. Gatans namn förknippas med resning och uppror.
Under Sydvietnams tid hette den Tự Do – frihetsgatan. Under kolonialtiden var den Rue Catinat, uppkallad efter ett franskt krigsfartyg som deltog i Frankrikes militära expansion i Vietnam.
Få gator sammanfattar stadens historia lika tydligt. Kolonialism, krig, revolution, handel och konsumtion ligger här i lager ovanpå varandra.
Phở med utsikt över det nya Saigon
Jag svänger snabbt av och ser det välbekanta ljuset från kristallkronorna i vårt centralt belägna hotell.
– Good evening, sir, säger dörrvakten.
Jag tar mig snabbt upp till rummet, byter de blöta kläderna och låter en klassisk phở bli kvällens måltid.
Utanför fönstret fortsätter trafiken. Motorcyklarna rör sig genom regnet, byggkranarna höjer sig över taken och neonljusen speglas i den våta asfalten.
Jag äter min vietnamesiska nudelsoppa med utsikt över det nya Saigon.
Staden är högljudd, rörig och motsägelsefull.
Och fullständigt levande.
Text: Per Sundberg
Res med TEMA till Vietnam
Följ med på en innehållsrik rundresa genom Vietnam eller kombinera landet med Kambodja och Laos. Se samtliga TEMA-resor till Vietnam
